Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Polens behandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt sina grannar. Han kunde icke utan vrede och förbittring tänka
på de polska angelägenheterna, och detta visade sig också i de slag,
som han utan förbarmande tilldelade Polen, så mycket mera som
hans närmaste omgivning underhöll denna hans retade sinnesstämning
och helt och hållet rättade sig efter densamma. Kejsarens gamla
beprövade rådgivare hade med några få undantag trängts i
bakgrunden av en krets lättsinniga, äregiriga och ränkfulla personer,
vilka nästan uteslutande tillhörde de kejserliga adjutanternas
talrika och gynnade klass. En märkbar förbindelse dem emellan fanns,
säger preussiske sändebudet von Schöler, en tyst överenskommelse att
icke stå varandra i vägen, endast låta angenäma saker och
smickrande omdömen komma till kejsarens öron, högt uttala sin beundran
för alla hans åsikter, idéer och snabba beslut och, så vitt det berodde
på dem, främja deras utförande. Härtill kom också, att bland
styrelsens förnämsta ämbetsmän en rad personer avsiktligt understödde
alla åtgärder, som bidrogo till att stegra den redan i och för sig stora
hårdheten i de åtgärder, som voro bestämda att hålla Polen kuvat
och göra det oskadligt. Dessa män gynnade det av kejsaren
representerade systemet, ity att de hos honom väckte den föreställningen,
att de uttryckte hela Rysslands mening. Besinnar man dessutom,
att bristen på bildning och penninggirigheten hos de underordnade
ämbetsmän, som det tillkom att tillämpa detta system, överallt
gjorde sig gällande, så kan man förstå, att i de nu definitivt, från
Kongresspolen såväl som från Polen avskilda, fordom polska
guvernementen tillstånd framkallades, som måste föranleda en allmän
förtvivlan. I Polen fann man mycket snart, att man icke kunde lita på
den nya härskarens, general Paskievitjs skonsamhet. Han gjorde
ingalunda intryck av att vara en stor personlighet. Vad man visste
om hans förhållanden under fälttåget och i synnerhet kort före
Var-sjavs intagande, var icke ägnat till att förskaffa honom sympati och
aktning för hans begåvning. Han visade sig nämligen endast vara i
besittning av helt vanlig begåvning, dyster och sjuklig, utan något
tilldragande i sitt väsen. Med de polska förhållandena var han
alldeles obekant och tyckte om att såra genom motbjudande former.
Den polska konungatronen bortskaffades sålunda med förolämpande
offentlighet, originalet med Alexander I :s underskrift till den polska
författningsurkunden, som förvarades i senaten, återkrävdes på ett
onödigtvis uppseendeväckande sätt för att sändas till Petersburg och
därifrån till Moskva. De officerare, som kapitulerat, behandlades
illa, och det kungjordes, att de flesta generalerna skulle föras till
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
