Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Polens behandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Moskva och många senatorer till Petersburg, varjämte hotades med
ytterligare åtgärder, som läto befara det värsta. Endast de talrika
ryska trupper, som stodo i Varsjav, och de brinnande luntorna vid
de skarpladdade kanonerna, återhöllo den till det yttersta retade
stämningen från vilda utbrott, och om en förändring av polackernas
sinnelag efter nederlaget kunde icke bli fri fråga. Grevinnan
Michai-lovska mottog den ryska gardesofficeren Léon Radziwill, som
lämnade henne ett brev från en av hennes väninnor, med orden:
»Det förvånar mig, att en man som ni, vilken vanärat sig därhän
att bära rysk uniform, vågar visa sig för en polska». Liksom förut
hyllade de polska kvinnorna den oförsonligaste polska patriotism, och
denne stämning var också övervägande i befolkningens lägre
lager, delvis på grund av de tryckande ekonomiska förhållanden, vilka
voro en av krigets efterverkningar. Ensamt i kolera hade under årets
lopp omkring 80,000 polacker avlidit, och missväxt samt
kreaturspest föranledde en den fruktansvärdaste dyrtid, som, med
undantag av de tyska kolonisterna, bragte Polens hela borgerliga
befolkning ävensom Lill-Rysslands och Ny-Rysslands guvernement i
den största nöd.
Regeringens förfarande mot de officerare, som överskridit
gränserna till Preussens, Österrikes och Krakaus områden, framkallade i
första rummet en djup förbittring i befolkningens till omkring
700,000 personer uppgående högre lager. Tsaren frånkände dem
rättigheten att åter beträda vare sig rysk eller rysk-polsk mark, och
detta fel gjorde mer än allt annat den polska revolutionen till en
ständigt smygande sjukdom icke blott i Kongresspolen, utan också i
de s. k. återförenade provinserna, d. v. s. Litauen, Vita Ryssland
och Lill-Rvssland, vilka kunde betecknas såsom polska
adelskolonier. Dessa hemlösa officerare bildade nämligen medelpunkten för
en agitation, som från utlandet verkade tändande på Ryssland, hade
hela det liberala Europas sympatier och föranledde, att kejsar
Nikolaj I icke stämdes mildare, men väl hårdare. Lika litet
tillfredsställde tsarens den 20 oktober (1 november) utfärdade amnesti. Man
räknade nämligen icke de medgivanden, som gjordes, men väl
undantagen från densamma och erhöll, tack vare de goda förbindelser,
man fortfarande hade i Petersburg, alltid i god tid underrättelser om
tsarens avsikter att sätta Polen ur stånd till att någonsin åter bli
farligt. I Varsjav visste man emellertid, att Paskievitj beklagade,
att amnestin var alldeles . för mild, och överallt rådde den största
misstro mot den nya regeringen. Kejsaren medgav slutligen, att de
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
