Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Misstämningar i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med den heliga skrift, och vetenskapen kom ingenstädes. Men nu?
O, nu är allting annorlunda. Nu fordrar man, att litteraturen skall
uppblomstra, men ingen skall skriva något på vers eller prosa: man
fordrar den bästa möjliga undervisning, men lärjungarna få inte
tänka. Man fordrar av ungdomen, att den skall lära mycket och
ingenting mekaniskt, men den skall icke läsa några böcker och icke
understå sig tro, att det skulle kunna vara nyttigare för staten, om
dess medborgare hade klara huvuden i stället för blanka knappar.»
Ett år därefter anförtror han sin dagbok den 15 april 1834 följande
dystra betraktelser: »Vi befinna oss i en sällsam belägenhet. Hos de
personer, som göra anspråk på att verka på samhällsandan, finnes
ingen sedlighet. Allt förtroende till en högre tingens ordning, till
högre motiv för verksamhet har försvunnit. Man älskar varken
samhället eller människorna, en småaktig, frånstötande egoism predikas
av dem, som äro kallade att uppfostra ungdomen, grundlägga
bildningen eller leda samhällsordningen. Sedlig skamlöshet och egoism
ha till den grad uppfyllt själarna, att till och med i böckerna talas
med hån om det upphöjda. De andligen starka, litteratörernas stånd,
ha djupast sjunkit i denna egoism. De berömma i sina verk den
rena skönheten och äro själva smutsigt sedeslösa. De tala om idéer,
men leva utan varje medvetande om andens behov och visa i sin
handel och vandel de sämsta sidorna av mänsklig lidelse. Måhända
har det alltid varit på det sättet, ehuru av andra orsaker. Orsakerna
till det nuvarande sedliga förfallet hos oss ligger enligt min
iakttagelse i den politiska utvecklingen. Den nuvarande generationen av
tänkande huvuden var annorlunda artad, då den i sin fulla
ungdomsfriskhet uppträdde på den andliga verksamhetens skådeplats. Den var
icke så alltigenom otroende och stod icke lika cynisk inför det goda
och sköna. Nu har den blivit fiende till varje utveckling av
förståndet, varje andens fria verksamhet. Och ändå har man numera
pinat oss i sådan grad med censur, privat förföljelse och en
levnadshållning, som är blottad på all självkänsla, att vi plötsligt känna
oss instängda från alla sidor och avskurna från den mark, på vilken
andliga krafter växa och utveckla sig. I början strävade vi
krampaktigt efter ljus, men då vi sågo, att man icke skämtade med oss, att
man av oss fordrade tystnad och underdånighet, att talang och
förstånd voro dcmda att förstelna i oss och ruttna i själens botten som
i ett fängelse, att varje tanke ansågs som en förbrytelse mot
samhällsordningen, med ett ord... att endast själens underdånighet
tåldes och soldatens disciplin måste vara enda principen för våra
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
