Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Misstämningar i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handlingar, då förarmades plötsligen hela den unga generationen.
Alla upphöjda känslor, alla idéer, vid vilka hjärtat värmde sig, vilka
blevo en impuls till det goda, till strävan efter sanning, förvandlades
till drömmar utan praktisk betydelse — men för klokt folk är det
löjligt att drömma. Allt var riktat på att åstadkomma ett sedligt
uppsving — och plötsligt visade sig, att denna levnads- och
verksamhetsriktning var otidsenlig och obrukbar: den måste avbrytas, och på
ruinerna byggdes kanslibyråer och kasärner... Är det underligt, att
vi, som äro uppfostrade till en högre bestämmelse och numera i våra
egna ögon äro intiga, såsom svultna hundar kasta oss över varje
avfall endast för att över huvud tillföra våra krafter någon näring.»
»Nu finnas ju också hos oss personer, vilka verka i annan anda;
de äro emellertid ganska få, alltför svaga och räddhågade och lita
för litet på sina egna rena strävanden för att åstadkomma en
förändring. Även enstöringar och hungrande finnas, vilka beslutit att
ända till slutet förbli sina idéer trogna och hellre dö än förneka dem.
Men dessa människor utgöra ett undantag, de äro också olyckligare
än de andra, enär de aldrig smaka glömskans ljuvhet. Sålunda är
det icke heller underligt, att några av våra unga män gripa till
självmordet, såsom den stackars Popov.»*
»Visserligen skall även denna tid förgå, såsom allt jordiskt förgår,
men den kan räcka länge, 50 eller 60 år. Dessförinnan skall jag
emellertid vara död i det öde, vilda, steniga Arabien, långt borta från det
heliga landet, från Zion, där man kan lova och sjunga en hög visa:
O, ve!
Slavar, som av bojor tyngas,
Sjunga inga höga sånger.»
Detta smärtans skri undslipper ett tänkesätt, som tsaren förföljde
såsom farligt och revolutionärt och hoppades kunna kväva, blott
han förmådde avspärra Ryssland från Västerlandets farliga idéer.
Hade Nikitenkos dagböcker fallit i händerna på tredje avdelningens
agenter, skulle denna »drömmare» ha mistat sin professur såsom en
farlig och revolutionär ande och sannolikt också fått utstå ett mycket
strängare straff. »Han aktade sig emellertid för att väcka förargelse
och tjänade såsom censor i åratal detta undertryckande av alla
andliga rörelser, såsom ett despotismens lydiga redskap.» (Schiemann).
* En 23-årig mångsidigt bildad lärare i historien vid kadettkåren.
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
