Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Misstämningar i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i andras armar; på Turkiets snart förestående sammanstörtande trodde
nämligen kejsaren redan då alldeles bestämt. I alla turkiska och
polska angelägenheter var hans ord avgörande, och varken Posen eller
Galizien eller det av honom ständigt misstänkta Polen lämnade han
någonsin ur sikte. Däremot lämnade han hoven i Berlin och Wien
initiativet i schweiziska, italienska, spanska och tyska angelägenheter,
medan han, så snart ryska intressen kommo i fråga, icke avvaktade
sina allierades mening. Han kände sig som centrum i den monarkiska
konservativa allians, han skapat, och förstod att sammanhålla den
fastare än Alexander I någonsin förmått.
Mot polackerna intog tsar Nikolaj fortfarande en oförsonlig
hållning. Yarsjavs invånare hade trott, att han på återvägen från Berlin
efter mötena i Schwerdt och Münchengrätz skulle komma till polska
huvudstaden för att därstädes skydda dem mot de ryska
ämbetsmännens godtycklighet, hänsynslöshet och häktningar, som på det me^t
samvetslösa sätt överfyllda fängelserna, medan fångarna på flera
månader icke förhördes. Men tsaren kom icke, och då inrikesministern
Bludov på grund av föregivna säkra underrättelser från Preussen
meddelade, att ett uppror förbereddes till att utbryta i Polen den 29
november 1833, upplågade åter hans ovilja och hat mot polackerna,
vilka icke stodo till att tämja, fast han ändå nyss förut den 16
november låtit hänga en och skjuta tre av de från Galizien komna
bandanförarna, som gripits i skogarna. Därpå följde ytterligare fem
avrättningar, och nu hoppades kejsaren att det omsider skulle bli stilla.
I Moskva utbröto emellertid flera stora eldsvådor, vilka tillskrevos
en skara brottslingar, polackernas hämndgirighet och
polistjänstemännens medbrottslighet. Endast kejsarens närvaro förmådde lugna de
uppskrämda bönderna, i synnerhet sedan några ertappade
mordbrännare blivit exemplariskt bestraffade. Tsaren kunde nu också
invagga sig i sin illusion, att allting befunne sig i bästa ordning i
Ryssland i motsats till det revolutionärt besmittade Västerlandet. Fester
och tillställningar avlöste varandra, den ena mera glänsande än den
andra, i Petersburg, där den berömda sångerskan Sabina Heinefeter gav
konserter, till vilka biljetten betalades med mera än 100 rubel, och så
fortgingo lustbarheterna ända till fram i maj 1834, endast med ett kort
avbrott, vilket så när medfört en formlig katastrof för hovets och
societetens baler. Storfurst Michael hade nämligen i officerernas
tjänsterum klockan två på natten överraskat ett lag unga officerare,
som vid supén lagt av sig skärpen och högst reglementsvidrigt knäppt
upp sina uniformsrockar. Ett sådant brott mot ordningen måste na-
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
