Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Tsjaadajevs filosofiska brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mänsklighetens allmänna lagar icke funnes för Ryssland.
»Avsöndrade från världen, ha vi icke givit, icke mottagit något från denna; vi
ha icke med någon idé bidragit till mängden av mänskliga idéer, icke
med något bidragit till mänsklighetens framsteg. Under hela
förloppet av vår yttre samhälliga tillvaro ha vi icke gjort något för
människornas gemensamma bästa: icke en enda nyttig tanke har uppväxt
på vår ofruktbara rrark, icke en enda stor sanning har uppstått ibland
oss. Yi ha själva icke uttänkt något, och av allt, som andra uttänkt,
ha vi icke tillägnat oss annat än bedräglig ytlighet och onyttig lyx.»
Författaren gör därpå en föraktlig hänvisning till Bysans och kastar
en längtansfull blick på friheten i Västerlandet, från vars gemenskap
i den katolska kyrkans bekännelse Ryssland var uteslutet. »Vi kalla
oss visserligen kristna, men vi komma icke ur fläcken, medan den
västerländska kristendomen majestätiskt fortskrider på den väg, som
den gudomliga försynen anvisat densamma. Världen har förändrat
sig, vi ha stelnat i våra usla trä- eller lerkojor. Kort sagt,
mänsklighetens nya öden ha icke fullbordats för oss, icke för oss, kristna, ha
kristendomens frukter mognat... Om fördenskull den sfär, i vilken
européer leva, är den enda, i vilken människan kan nå sin ursprungliga
bestämmelse, och den enda, som visar sig vara en frukt av religionen,
men å andra sidan ogynnsamma omständigheter hållit oss fjärran från
den allmänna rörelse, i vilken kristendomens samhällstanke utvecklat
sig och antagit bestämda former, om alla förutsättningar kastat oss
tillbaka till de folks kategori, vilka icke kunnat tillägna sig
kristendomens verkan, är det icke då klart och tydligt, att man måste bemöda
sig att med alla möjliga medel åter göra tron levande bland oss? Detta
är vad jag menar, då jag säger, att man hos oss ännu en gång från
början måste börja människornas hela uppfostran.» Om man framhåller
katolikernas fanatism, deras religionskrig och deras mål, svarar han:
»Vi kunna endast avundas de folk, vilka genom dessa förvillelser,
genom blodiga strider för sanningen skapat sig en hel värld av idéer» . ..
Dessa tankar måste icke allenast förekomma tsaren i högsta grad
kätterska, därför att de förringade det väsentligaste stödet för enheten
i hans stat: den grekisk-ortodoxa kyrkan, och detta till på köpet vid
en tid, då han i Polen bekämpade katolicismens anda, utan de syntes
honom också farliga för staten, därför att de såsom andligt ideal
hänvisade till Västerlandet, vars inflytande han med alla medel sökte
avhålla från sitt folk. Slutligen kände sig tsaren djupt kränkt av att
Ryssland nedsattes inför utlandet, hans Ryssland, på vilket han trott
sig för alltid ha inympat de principer, som han själv omfattade. Också
122 *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
