Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Tsjaadajevs filosofiska brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde skrev bland andra Herzen 1836: »Det var som ett skott i
mörka natten; som om något gick under och förkunnade sin undergång,
om det var en signal eller ett rop på hjälp, förkunnelse om den
förestående morgonen eller om ting, som ännu skulle komma — i
alla händelser måste man vakna.» En annan samtida säger om
samma brev: »Sedan böcker börjat skrivas och läsas i Ryssland, har
ännu aldrig en vetenskaplig eller litterär händelse haft en så stor verkan
och funnit en så snabb och larmande utbredning.»
Herzens uppfattning av brevet var, att det var en »handling av
hämnd», en »framtvingad förbannelse» över Ryssland: »Låten hoppet
fara.» Ryssland går under. Dess förflutna är tomt, dess nuvarande
är outhärdligt, en framtid har det över huvud icke. Ryssland är intet
annat än en »lucka i förståndet, ett avskräckande exempel, som skall’
visa de andra folken, varthän slaveriet och ömsesidigt avlägsnande
kunna leda.» Då detta var Herzens uppfattning, var det icke att undra
på, att »alla andra förenade sig i ett enda skri av vrede och förakt för
den människa, som fördristat sig att på detta sätt skymfa Ryssland».
Sålunda skrev furst Vjamsenskij: »Tsaadajevs brev är icke annat
än en förnekelse av det Ryssland, som Karamsin tecknat efter livet...
Det är en kamp mot vårt blod, mot våra fäders aska, mot oss och
mot allt, som är vårt... Det är höjden av vansinne . . . För dylikt
inspärrar man en människa på dårhuset.» Tatisjtsjev uttalade sig
föga skonsammare: »Tsjaadajev har över sitt fosterland utgjutit ett
sådant hat, som endast kunnat ingivas honom av helvetets makter.
Wiegel, den hemliga polisens nitiska medlem, sade: »Man har skymfat
vår älskade moder och slagit henne i ansiktet.» Man vände sig till
metropoliten Serafim med begäran, att han skulle ingripa mot det
»hädiska brevet», vari »tron och fosterlandet» skymfades med sådan
fräckhet. Moskvas studenter uttalade inför universitetets kurator,
greve Stroganov, sin önskan att »med vapen i hand hämnas det
förolämpade Rysslands ära... Sibirien, katorga, fästning voro ännu
alldeles för lindriga straff för denna förrädare mot sin Gud och sitt
fosterland.» Till och med själva Pusjkin hade icke riktigt förstått
Tsjaadajev och skrev: »Jag svär vid min ära, att jag icke har annat
fosterland och ingen annan historia, än den Gud givit oss.»
Tsjaadajev svarade alla sina anklagare och bland dem även Pusjkin
i sin »En dåres apologi»: »Tron mig, jag älskar mitt fosterland väl
mera än någon ... Men jag förstår icke att älska med slutna ögon, sänkt
huvud och stumma läppar . . . Jag tror, att vi framför allt äro skyldiga
vårt fosterland sanningen.» Tsjaadajevs fosterlandskärlek var emeller-
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
