Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Tsjaadajevs filosofiska brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid i de maktägandes ögon icke av det rätta slaget, och greve
Bencken-dorf, som var gendarmernas chef under Nikolaj I, försummade icke
heller att upplysa om huru den riktiga fosterlandskärleken skulle.se ut:
»Rysslands förflutna», plägade han säga, »har varit beundransvärt, dess
nuvarande är mer än glänsande och framtiden skall överträffa allt,
som även den djärvaste fantasi kan utmåla. Endast ur denna
synpunkt skall man betrakta och framställa den ryska historien.» På det
»Filosofiska brevet», skrev kejsar Nikolaj högst egenhändigt följande
resolution. »Jag har läst uppsatsen och finner, att dess innehåll är
fräckt och virrigt, ett en galning värdigt nonsens.»
Man erinrade sig nu, att Tsjaadajev förr tillhört »föreningen för
allmänt väl» och måhända också de hemliga sällskapen av den 14
december. Man sökte fördenskull uppkonstruera ett sammanhang
mellan »brevet» och någon politisk sekt, måhända till och med en
sammansvärjning, och tillsatte fördenskull en
undersökningskommission. Ehuru naturligtvis ingen sammansvärjning upptäcktes
»dömdes de skyldiga» till hårda, efter denna tids begrepp till och med
grymma straff.
Tsjaadajev själv förklarades för vansinnig och Benckendorf skrev
också till generalguvernören, att »den råa, kalla oktoberluften icke
måtte vålla Tsjaadajev något obehag», d. v. s. att han icke fick sättas
på fri fot. Tsjaadajev led förvisso av Gribojedovs Göre et uma, och så
går det, när — såsom han själv sade — »idéer våga sig ut på gatan».
Först efter ett års förlopp lät kejsaren förklara honom för
tillfrisknad, och efter några år återfick han sin gamla ställning i Moskvas
samhälle, som han haft före sitt vansinne. Han försummade icke
att visa regeringen, att sjukdomsgiftet fullständigt försvunnit, och då
man förebrådde honom hans självförnedring, blev hans svar: »Mon
cher, ön tient à sa peau», »Man är rädd om sitt skinn», något som också
kunde sägas vara allmän lösen.
Det var ändå en särskild nåd för Tsjaadajev, att man icke inspärrade
honom på dårhuset, utan nöjde sig med att ställa honom under
»polisläkarens uppsikt». »Då ukasen om hans galenskap upplästes för
honom», inberättade chefen för Moskvas gendarmer till greve
Benckendorf, »blev han förskräckt, bleknade, grät och var icke i stånd att få
fram ett ord. Slutligen sansade han sig och sade med skälvande
stämma: ’Det är rättvist, fullkomligt rättvist!’ betecknande sitt brev
såsom förryckt och gement!» »Straffet», berättade Alexander
Turgenjev, »har på det djupaste uppskakat Tsjaadajev. Han sitter hemma,
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
