Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Tre skaldeöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på baltiska böljor i utbyte mot trä och talg’. Jevgeni Onjegin giver
emellertid även en kultur- och tidsbild såsom bakgrund åt berättelsens
handling; realistiska och satiriska skildringar från det ryska
herrgård slivet på landet och från Moskvas salonger, och »särskilt må
framhållas den härliga kvinnotyp, som Pusjkin skapat i Tatjana och
mot den mörka bakgrunden av odågor, narrar, skrävlare och skojare
framträder vid hennes sida den naive, svärmiske Vladimir Lenskij»,
som i duellen med Eugen Onegin faller för dennes pistol. Större är
Pusjkin såsom »den oöverträfflige lyrikern, vilken med tacksamhet
tog vad livet bjöd och betraktade världen med skaldens ögon» (A.
Jensen). Andra författare sätta icke Pusjkins snille högt, frånkänna
honom djup och känsla och tillämpa på honom Tsjaadajevs omdöme
om Rysslands hela kultur. »Han har icke riktat mänsklighetsidealens
skatt med några nya idéer och icke ens haft någon del i de nva tankar
och förhoppningar, som kämpade sig fram bland hans samtida». Det
är möjligt, att en längre levnad mognat ädlare frukter, men sannolikt
är det icke: hans ovanliga begåvning saknade nämligen den sega flitens
grundval, som är snillets förutsättning. Paskievitj, som i sin skrivelse
till kejsaren betecknat Pusjkin såsom en dålig människa, fick av tsaren
följande svar: »Jag delar helt och hållet din åsikt om Pusjkin; man
kan med rätta om honom säga, att man i honom begråter hans
framtid, icke hans forntid. För övrigt skall allt prat om denna sak förgå
såsom allt annat här på jorden. Rättegången går emellertid sin jämna
gång.» Betecknande för tsaren är, att skalden Lermontov, som riktat
en lågande dikt mot dem, som egentligen voro skulden till Pusjkins
död, förflyttades av kejsaren från det gardeshusarregemente, vari han
tjänade, till ett dragonregemente i Nishnij Novgorod, och andra
personer, som spritt dikterna, erhöllo tillrättavisningar.
Michael Jurjevitj Lermontov — 1819 till 1841 — var en något
yngre samtida till Pusjkin och delade samma öde som denne efter
ett, liksom dennes, oroligt liv. För övrigt voro de varandra mycket
olika; Lermontovs förfäder härstammade också från de skotska
lordernas högland, och i hans ådror rann intet afrikanskt blod. Den
dikt, som ådrog Lermontov hans första förvisning, var mindre en
hyllning åt den avlidne Pusjkin än fastmer en förbannelse över det
samhälle, som förkortat Pusjkins liv och begått ett andligt mord på
hans namn och heder. Då hans dikt väckte högaristokratiens sam-
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
