Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Tre skaldeöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vetssjuka harm, gjorde Lermontov ett tillägg, som beseglade hans
levnads öde och förtjänar anföras i R. Lindqvists tolkning:
»Ni fräcka ädlingar av fäder,
rätt vida frejdade för många anors skull,
ni spillror av en stam, som ödet slagit neder,
men som av furstefot i dagen sparkas fram!
Ni, som lakejer like, tronen glupskt omringar,
ni snillets, frihetens och ärans gift,
ni skyler eder under lagens vingar.
Och stum rättvisan är — som skaldens grift! .. .
Men minns, det ges en dom: Guds döm, ni lastens trälar,
en dom, som väntar er;
som ej mot gyllne kalven skelar,
som gärningar och tankar långt på förhand ser.
Och fåfängt då ert smädetal skall tona;
om än ni släppte lös en flod,
med allt ert svarta blod ni ej skall lyckas sona
ett grand av skaldens ädla blod!»
I Lermcntovs skaldeskap råder en återklang av den storbritanniska
samtida skalden Byron, med vilken Lermontov hade en medfödd
själs-frändskap. I sitt poem »Demonen» kan man säga, att Lermontov
skildrade sig själv, »svävande mellan himmel och helvete, full av
människohat och världsförakt och tärd av frihetslust, som dock i
själva verket var kanske endast den ljusare sidan av en hjärtlös
egoism, en hänsynslös natur, som tycktes finna ett nöje i att göra
sig själv så dålig som möjligt, ehuru han i sitt innersta väsen
förtärdes av en glödande religiositet». I sin dikt »Klostergossen» gjorde
Lermontov en rörande bikt, om sin frihets korta lycka och sitt livs
långa elände i fångenskap; i sin dikt om köpmannen Kalasjnikov,
som ärofullt halshöggs av Ivan Grozny därför att han i opritsjniken
Kiribejtsj’ blod avtvått sin och sin makas skymf, visade han vad
han kunnat bli för den nationella poesien; i poemet »Valerik», en av
de många härliga stridsbilderna från Kaukasien, dallrar plötsligt en
vek, dämpad ton, utmynnande i den fråga, som också Leo Tolstoj
oupphörligt gjorde sig både i Kaukasien och på Krim, då han mot
den sublima naturens enkla frid ställde de mänskliga lidelsernas hätska
stormar.» (A. Jensen). Lermontov hade emellertid fått återkomma
från sin förvisning och hade också med franska sändebudets son Bar-
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
