Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Tre skaldeöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1828 för att försöka sin lycka. Försöken kröntes icke med någon
framgång och efter en resa på vinst och förlust till utlandet
återvände han till Ryssland, där han sökte sig in i ett ämbetsverk, men
avskedades med betyget: »oduglig och försumlig». Trots detta föga
lovande vitsord sökte Gogolj, utan att därtill äga minsta kompetens,
professorsstolen i historia i Kiev och fick på Pusjkins förord verkligen,
icke den sökta platsen, men samma plats vid Petersburgs universitet,
där han under ett år föreläste om »Medeltidens historiska karaktär»,
slarviga utdrag ur läroböcker, och vid examina gjorde han sig sjuk för
att icke behöva blotta sin okunnighet för ämbetsbröder och
examensvittnen.
Gogolj hade emellertid börjat sin vittra bana med en samling
noveller, vars pärla är berättelsen »Taras Bulba», och genom några
skisser: »Näsan», »Nevskij Prospekt», »Porträttet» m. fi. gjorde han
huvudstaden till ett vittert motiv, vilket sedermera behandlats av andra
ryska författare. År 1836 spelades på den kejserliga teatern i
Petersburg Gogoljs komedi »Revisorn», ett satiriskt lustspel, som riktade
sin udd mot ett både tacksamt och mycket sårbart ämne:
ämbets-mannakorruptionen, varför komedien också förbjöds av censuren,
men frigavs av tsaren, som skrattade, så att tårarna kommo i hans
ögon, åt styckets kopior av hans servila, fala och dumma ämbetsmän.
Tsaren, som med sådan skärpa uttalat sig om Lermotovs »Vår tids
hjälte», fann stycket påtagligen alltför roande för att lägga märke till
den blodiga satiren över det nikolaitiska Ryssland, där tsaren
smickrade sig med att ha infört »ordning». Stycket verkade också så
mycket kraftigare som det uppfördes samma år som Tsjaadajevs
»Filosofiska brev» offentliggjordes. Då Gogolj fann vilka andar han
frammanat, förnekade han sig själv och sökte sin tillflykt i reaktionär
mystik. Tsaren gav emellertid Gogolj en handgåva av 5,000 rubel för
hans ampla smädedikt mot den kejserliga byråkratien, och Gogolj
reste till utlandet på någon tid, först till Rom, där hans religiösa
mystik fick näring av katolicismen, och där utarbetade han också
sin ofullbordade roman, med anspelning på livegenskapen kallad "Döda
själar». Så kallades nämligen sådana livegna, som hade dött efter
den senaste, vart tionde år förekommande »mantalsskrivningen» och
följaktligen icke förr än vid nästa revision kunde strykas från dessa
officiella listor, vilka myndigheterna infordrade av jordägarna för att
taxera den rörliga förmögenheten av levande inventarier och uttaxera
en viss skatt för var manlig arbetsför »själ». På detta förhållande
byggde nu Gogolj sin samhällsroman. En samvetslös äventyrare
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
