Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Tre skaldeöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hittar på att resa omkring på den ryska landsbygden för att göra
affärer i »döda själar». Dessa värdelösa lik, som ännu icke avförts
ur de gamla taxeringslängderna, förpantades sedan i
förmyndarekammaren till ett pris av ioo rubel stycket, och på detta sätt kunde
den fiffiga äventyraren föra ett glatt liv, på samma gång han under
sina resor till herregodsen gjorde en mängd egendomliga bekantskaper.
Den begärda varan saknades
ingalunda, enär mångenstädes
dödligheten varit mycket stor,
och för att komma åt
densamma anfördes varjehanda
svepskäl. Somliga förstodo
rakt ingenting av en så
besynnerlig affär och skänkte
bort sina döda själar för
ingenting, andra vädrade något
fuffens och schackrade med
den fingerade varan med
ryska köpmäns knipslughet
och energi. I romanen
tecknas sålunda de sämsta och
minst sympatiska sidorna av
den ryska medelklassen, och
huru skrattretande Gogoljs
skildring av dessa typer än
är, kvarlämnar den likväl ett
beklämmande intryck, som fullt rättfärdigar Pusjkins utrop, då han
läst början av manuskriptet: »Huru sorgligt är icke vårt Ryssland!»
och kritikern Bjelinskij kom till följande bittra resultat: »Redan
halvannat sekel har förflutit, sedan Gosudar Peter I renade våra ögon i
den europeiska upplysningens skärseld och gav i våra händer alla medel
och vapen att verka. Men allt fortfarande är det samma ödemarker,
samma bedrövliga och folktomma nejder, lika ogästvänligt och
otrevligt omkring oss, som om vi hittills icke varit hemma under eget
tak, utan stannat mitt på vägen och fått härbärge på en kall, insnöad
gästgivaregård, där den dåsiga gästgivaren givit det beskedet, att inga
skjutshästar kunna fås.»
Det gick Gogolj med »Döda själar», som det gått honom med
»Revisorn». Så snart han fann, att hans roman framkallat frågan om
livegenskapen, blev han förskräckt över det onda, som han råkat blotta,
139
Michael Jurjevitj Lermontov,
1814—1841.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
