Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Karamsin, Zjukovskij och Bjelinskij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karamsin titeln av rysk historiegraf och 2,000 rubel i lön för att odelat
kunna ägna sig åt historiska studier, och frukten av dessa föreligger
i hans tolv volymer »Rysk historia», »ett porträttgalleri av visa och
lydiga regenter för folkets bästa» med en poetisk prägel av sentimental,
konservativ optimism, som ingav Pusjkin epigrammet, att Karamsin
med sin historia tydligt bevisat »självhärskardömets nödvändighet och
knutens förträfflighet». Karamsin, vars bibliotek 1812 i Moskva blev
lågornas rov, tillerkändes kort före sin död av Nikolaj I en
livstidspension av 50,000 rubel, och hans historia hade trots det höga
priset av 45 rubel en strykande åtgång.
Karamsins stora betydelse för den ryska kulturhistorien måste
emellertid huvudsakligen sökas i hans filosofiska och statsrättsliga
avhandlingar, »som på rysk ortodox och autokratisk grund sökte bygga
upp ett system, som någorlunda överensstämde med den nya tidens
humanitära strävanden»... Han hade en stark tro på lärdomens goda
moraliska inflytande och ville, att alla välbärgade medborgare med
adeln i spetsen skulle understödja skolor, enär statsfinanserna icke
förslogo. Mot slutet av sitt liv avrådde han emellertid från
anläggande av nya statshögskolor. För upplysningstidevarvets politiska
konsekvenser och revolutionens vådor hyste Karamsin en konservativ
rädsla, och i en uppsats om »Fosterlandskärlek och nationalkänsla»
utvecklade han, för första gången efter Krizjanitj, patriotismens idé och
historiska utveckling. Allra märkligast är hans memorial »Om det
gamla och nya Ryssland» av år 1811, vari han gör en djärv, från
konservativ synpunkt konsekvent kritik av det adertonde århundradets
politiska hållningslöshet och nyhetsmakeri, och där hans udd tydligen
var riktad mot Sperenskijs liberalism. »Den, som tror på försynen,
ser i en dålig självhärskare endast den gudomliga vredens gissel.
Fördragen fördenskull en sådan likaväl som storm, jordbävning, farsot
och andra förfärliga, men sällsynta fenomen!... I Ryssland är
gosu-daren den levande lagen; hos honom förenas all myndighet, och
styrelsen är faderlig, patriarkalisk. Tsaren dömer och straffar såsom en
familjefader, utan protokoll. Stränghet är utan tvivel obehaglig för
ett känsligt hjärta, men nödvändig. Giv frihet åt människorna, och
de skola slå blå dunster i ögonen på dig... Rysslands äldre historia
tenderar till envälde, och tatarförtrycket underlättade tsarernas
strävan till den absolutism, som ensam kunde grunda rikets inre kraft
och yttre makt. I mitten av det elfte århundradet hade Ryssland
varit icke blott ett vidsträckt rike, utan ock det mest bildade i
jämförelse med andra (!); men förfallet inträdde genom systemet med
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
