Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Reformer, Speranskijs död och eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nöjde sig med att utveckla en stor verksamhet på papperet. Det må
ligga någon överdrift i påståendet, att efter domänministeriets tillkomst
tre nya pappersbruk måste upprättas på grund av ämbetsmännens
äregirighet att avfärda så mycket »papper» som möjligt, men
otvivelaktigt är, att domänstyrelsen gjorde mera skada än nytta. På grund
av den oklara av fattningen av dess befogenhet, som för övrigt aldrig
offentliggjordes, bibringades kronobönderna den tron, att man ville
beröva dem deras egendom, medan godsägarnas livegna däremot fingo
för sig, att regeringen tänkte »befria dem från deras husbönder».
Indrivningen av resterande skatter ökade det onda och utfördes
av lokalmyndigheterna, som ville visa sin »iver», med en så
obarmhärtig stränghet, att till och med de nödvändigaste husgeråds- och
redskapsartiklarna bortauktionerades, varigenom icke allenast
bondekommunernas utan även de enskilda böndernas välstånd tillintetgjordes.
Man tillgrep den »turkiska metoden» att låta de rika betala för de
fattiga och gav de förra rättighet att indriva sina utlagor, vilket i sin
ordning verkade ytterligare utarmande och förråande och uppammade
byockrarens fördärvade och fördärvliga klass. Som domänstyrelsens
stora omfattning krävde däremot svarande kostnader, stego
lokalförvaltningens utgifter till 2 rubel och mera för varje »själ», vilket
kändes hårt även för rika bender och under dåliga år eller mindre god
skörcl blev så mycket tyngre som kommunen måste betala även för de
under tiden mellan två mantalsskrivningar avlidna bönderna. Först
småningom framträdde emellertid domänstyrelsens sammanstörtande,
men tsaren tycktes aldrig fått klart för sig, att hela inrättningen totalt
förfelade sitt ändamål. Tsaren kände sig i detta som i alla andra fall
nöjd med domänämbetsmännens »pappersverksamhet»; han hade ju i
denna beviset på deras flit och omtanke, detaljerna lärde han aldrig
känna: de undgingo fullständigt hans kontroll. Andra frågor
avlägsnade också snart hans uppmärksamhet från detta det viktigaste av
alla inrikespolitiska problem.
Kejsaren fasthöll emellertid tanken på en reform av lagstiftningen
i fråga cm bcndernas livegenskap. Den 8 november ingick till
senaten en kejserlig ukas, enligt vilken de livegna bönderna förlänades
rätten att köpa förpantad jord, cm ägaren icke betalat de förfallna
skulderna, och godset såldes på offentlig auktion. Övertogo och
betalade bönderna skulden — skulle de därmed bli personligen fria
och äga den jord, på vilken de sutto, såsom sin egendom. Det
medgavs emellertid ännu icke att omedelbart kungöra denna ukas, som
stötte på de livligaste motsägelser från den ryska adeln, vilken för-
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
