Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Slavofilerna och slavofilismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt omtalade »Filosofiska brev», hade redan 1832 Kirejevskij sagt i
sitt »XIX århundrade». Även han klagade över den kinesiska mur,
scm trots Peter I och Katarina II skilde ryssarna från det övriga
Eurcpa, och över de bildningselement, som förgångna tider erbjödo i
jämförelse med de stater, som voro delaktiga av den europeiska
upplysningen och hos sig själva hade alla nödiga bildningselement, medan
______dessa i Ryssland endast
kunnat införas genom
att våldsamt bryta med
tradition och
nationalitet. Kirejevskij råkade
emellertid illa ut för
dessa sina åsikter.
Greve Benckendorf, tredje
avdelningens chef, fann
nämligen, att ehuru
uppsatsen föregav sig
endast befatta sig med
litteratur, behandlade den
likväl den högre
politiken : med upplysning
menades »frihet», med
förståndsverksamhet
revolution o. s. v.,
författaren var fördenskull
ingen »välsinnad» person.
Tidskriften blev genast
förbjuden, censorn
Ak-sakov avsattes,
Kirejevskij förvisades från Moskva, och hade icke Zjukovski lagt sig ut för
honom, hade värre vederfarits honom. Under sin ofrivilliga
förvisning begick Kirejevskij andligt självmord och återvände efter flera
år såsom svuren slavofil till Moskva.
Hans uppsats av år 1832 hade varit riktad mot »slavofiler», mot
de allt flera anklagarna av den stora reformatorn, vilka »tala om
nationell självständig kultur, klandra lånen från utlandet och vilja
återföra folket till gammalryskan>;. Kirejevskij anmärkte då att dessa
gammalryska tendenser vilade endast på oförståndigt upprepande av
främmande europeiska tankar, som visserligen hade någon mening i
Europa, men voro alldeles orimliga i Ryssland. Detta var den första
168
Alexander Sergejvitj Gribojedov,
1795—1829.
(Se sid. 8.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
