Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Slavofilerna och slavofilismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synnerlig uppmärksamhet av strängaste art från censurens sida måtte
riktas på skrifter i slavofil anda.»
Bland de misstänkta litteratörerna befunno sig Jurij Fedorovitj
Samorin, död 1876, som högt skattade den västerländska civilisationen,
livligt intresserade sig för bondeemancipationen och var medlem av
emancipationskommittén i Samara, Kosjelev, död 1883, som även ur
religiös synpunkt bekämpade livegenskapen och slutligen bröderna
Konstantin Sergjejevitj Aksakov, född 1817 i guvernementet
Oldenburg, död 1860 i bröstlidande på ön Zante 1860, och Ivan S. Aksakov,
född i Ufa 1823, död 1886, båda söner av Sergjej Timofejevitj
Aksakov, född i Ufa 1791, död 1859. Student redan vid 14 års ålder
vid stadens 1804 grundade universitet — av brist på studenter! —
bodde den sistnämnde efter sitt giftermål på sin egendom i
guvernementet Orenburg och flyttade 1826 till Moskva, som av de
konservativa betraktades såsom det »ryska folkets huvudstad», i motsats till
»Piter, imperatorns residens». En tid var han censor och även
skolrektor; mest berömd har han blivit för sina förträffliga skildringar
av jaktliv, av ryska fisk- och fågelvärlden, och själva Gogolj tyckte,
att det »fanns mera liv i dessa fiskar än i Gogoljs egna människor».
Ännu förträffligare var hans »Familjekrönika», en fin
kulturskildring, som på ett utmärkt sätt återgiver det patriarkaliska
lantlivets ljusa och dåliga sidor, dess godmodiga hjärtlighet och brutala
despotism och meddelar ypperliga interiörer från de Orenburgska
godsen från adertonde århundradets slut och nittonde århundradets
början.
Hans äldste son Konstantin fick sin uppfostran i Moskva.
Utgången ur Hegels filosofiska skola och ungdomsvän med Bjelinskij,
Stankevitj och Herzen bröt han snart ned dessa såsom zapadniker och
blev den lidelsefullaste, politiska förkämpen för de slavofila idéerna.
I Rysslands historiska utveckling såg han en logisk följdriktighet och
självständighet, olik det övriga Europas, ty de västerländska staterna
ha grundats genom våld, träldom och fiendeskap, varemot Ryssland
bildat sig genom frivillighet, frihet och frid. »Ryssland, som aldrig
sviktat i sin trohet mot tsaren, saknade varje revolutionär tendens.
Dess historia har betydelsen av en världshistorisk bikt och låter läsa
sig som ett helgons historia; hos dem fanns icke krigföring, ty Rjurik
inkallades frivilligt, och tsar Peter hade infört en konstlad krigföring.
Det ryska folket är icke ett härskande folk, d. v. s. strävar icke efter
regeringsmakt, önskar icke politiska rättigheter och har icke anlag
för nationell maktlystnad, utan överlämnar den obegränsade myndig-
1-4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
