Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Andligt och litterärt förfall. Censuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Drutsjinins skapande av positiva typer — allt glömdes för romantisk
känslosvärmande och sensationsromanerna i Eugen Sues stil. Censuren
hade nått sitt mål. Gogoljs realistiska riktning syntes skola upphöra.
Med varje andlig och vetenskaplig verksamhet gick det på samma
sätt som med skönlitteraturen, endast med den skillnaden att varje
mänsklig, icke censurerad tanke förföljdes i allt snabbare takt. Till
och med den hållningslösa Uvarov, drillmetodens
undervisningsminister, ävensom den moderata kuratorn för Moskvas universitet
Stro-ganov nedlade sina ämbeten för att icke behöva spela bödelsrollen
för universiteten. Först var det rentav fråga om att alldeles
upphäva dem och ersätta dem med fackbildningsskolor, men därpå
bestämdes, att de studerandes antal icke fick överskrida 300, varjämte
terminsavgifterna höjdes. Rentav grotesk var bestämmelsen, att om
en professor i ett ämne sjuknade, skulle näst äldsta professorn, utan
avseende på det ämne, han lärde, övertaga hans undervisning och
föreläsningsskyldighet, varigenom sådana befängdheter uppstodo som
att professorn i förlossningskonst sattes till att hålla föreläsning om
den obefläckade avlelsen i den sjuke teologie professorns ställe.
På två år sjönk också studenternas antal med en fjärdedel, och den
nya undervisningsministern såg såsom sin enda uppgift att till
kuratorerna framföra Tredje avdelningens anvisningar. Lärostolarna för
filosofi upphävdes, och undervisningen i logik och psykologi ålades
teologerna för att bevara de oskyldiga ryssarna från dessa
»vacklande» vetenskapers »urspårande inflytande». Lika skarp uppsikt höll
man över historien; Roms historia fick icke börjas före Augustus, och
republiker fingo icke omtalas. Historievännernas i Moskva grundlärda
men tråkiga »föreläsningar» inställdes därför att de vågat avtrycka
engelsmannen Fletchers skrift av 1590 över det gamla Ryssland.
Aksa-kovs historiska studier över de gamla slaverna och ryssarnas liv ådrog
sin författare en skrapa av ministern: »Ni antager tillvaron av
demokratiska principer för det fornryska väsendet; detta kunna vi i intet
fall tillåta, emedan vi måste av alla krafter skydda oss för dessa
böjelser, som utbreda sig i främmande stater. Dessutom är åskådningen
falsk; det gamla Ryssland kände icke till någon demokratisk princip,
och om något liknande förekom i Novgorod och Pskov, så var detta
en följd av deras handelsförbindelser med Tyskland». Icke fullt så
idiotiskt blev det omdöme, som över samma arbete fälldes av den
hemliga kommittén, som styrdes av Buturlin, en sannskyldig
obskurantis-mens terrotist, från vilken endast koleran 1849 befriade Ryssland.
Kommittén medgav visserligen möjligheten av demokratiska principer
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
