Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Andligt och litterärt förfall. Censuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i det gamla Ryssland; men den bittra följden därav hade också
tarernas infall varit; en historieskrivares plikt är emellertid att
ådagalägga dessa principers förvandling till autokratiska, såsom enda
grundvalen för Rysslands välgång och frid; men som han underlåtit detta,
är hans bild ofullständig och hans studier få i intet fall tryckas.» Så
såg filosofisk och historisk kritik ut i ministerier och kommittéer.
Censorerna grepos av panisk förskräckelse; de måste ju svara för varje
underlåtenhet; ja, geheimerådet Krassovskij, död 1857, som i
sextioett år tillhörde Petersburgs central förvaltning och under tjugufem år
i sista instans avgjorde, vilka utländska böcker skulle få komma in i
Ryssland samt vid sitt sextioårsjubileum såsom tjänsteman kunde skryta
med att aldrig en enda dag ha haft permission eller avhållits från att
förvalta sitt ämbete, dömde till och med om storverk såsom censor.
Han var en sannskyldig inkarnation av hatet till allt vad bildning
hette, och av dessa likgiltigheter för alla högre intressen, som
utmärkte tsar Nikolajs regering. Uvarov plägade kalla denne i nitisk
censorstjänst, pedantisk stränghet och vidskepligt bigotteri stelnade
byråkrat för sin »bandhund, som sörjde för att han fick sova ostörd».
Uvarovs efterträdare, furst Sjirinskij-Sjichmatov, gjorde Krassovskij
till hela undervisningsministeriets viktigaste man och skänkte honom
obetingat förtroende. Förelåge icke hans dagböcker, skulle alla de
skändligheter, som denne man förövade i »ordningens, sedlighetens och
religionens namn» förefalla senare generationer alldeles otroliga och
anses såsom uppfinningar av det gamla systemets fiender och belackare.
Denne man, som konfiskerade alla bilder av kvinnor, som icke voro
klädda från huvud till fot, hindrade tryckningen av Reiffs
rysk-tvsk-franska ordbok, »därför att i densamma även uppräknades opassande
och orenliga uttryck», och lät undersöka och genomsöka hela balar
papper för att dessa icke skulle vara farliga genom att till äventyrs
innehålla med kemiskt bläck skrivna meddelanden: — denne man som
icke hade en aning om vad vetenskap var, vilken om det västra Europa
hade de sällsammaste föreställningar och aldrig kallade t. ex. Paris
för annat än »den lede fiendens älsklingsresidens»; — denne man vars
hela levnad förflöt mellan enformiga, rent formella kansligöromål,
besök i »förnäma» privatkapell och deltagande i officiella middagar! —
denne man var tre ryska undervisningsministrars förtrogne
gränsväktare mot utlandets litteratur, sista instansen för alla klagomål över
censuren och — medlem av den kejserliga vetenskapsakademien, som
icke kunde undvika att för det inflytelserika och fruktade
geheime-rådets, riddarens av Annastjärnan och andra höga ordnar, fötter vörd-
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
