Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Tsarens oro för det inre tillståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alexci Venezianov: Hemåt (Trejakov gall.)
som lydde på dödsstraff genom arkebusering, upplästes för dem.
Under tre ändlösa minuter avbidade de dömda domens uppläsning,
avklädda i decemberkölden. De ikläddes därpå de vita
avrättningsskjortorna och uppställdes 21 stycken för att mottaga döden.
Kommandoorden ljödo och man hörde huru avrättningsplutonen spände
gevärens hanar, då en vit fana syntes, bebådande, att de livdömda fått
nåd, men vilken nåd! De kastades genast i slädar och så bar det i
väg till Sibirien, där straffarbetet i gruvorna väntade bland andra
Dostojevskij, för att sedan instickas såsom simpla soldater bland
militären. Till och med det benådningsmanifest, som Alexander II
utfärdade vid sin tronbestigning omfattade ingen av petrasjevzerna.
Dostojevskij benådades slutligen efter fyra långa år därigenom att
en av hans gamla studiekamrater, Sebastopols försvarare general
Todtleben lade sig ut för honom. På detta sätt gjordes i Ryssland
slut på sanning och humanitet. Satsjkovs »triumferande svin» hade
redan nu blivit en verklighet, ehuru han först 1881 i Paris drömde 0111
detsamma; den första mänskliga stämma som hördes över dess
grymtningar, kom från utlandet. Det var Herzens. (Brückner.)
-196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
