Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Tsarens oro för det inre tillståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Moskva; man ålade honom därjämte att för Tredje avdelningens censur
framlägga vad han skulle skriva.
Fingo de allt annat än rebelliska slavofilerna pröva på censurens
känslighet och Tredje avdelningens godtycke, så gick det ännu värre
för zapadnikerna, vilka betraktades rätt och slätt som upprorsmakare.
Detta fingo också de s. k. »Petrasjevzena» erfara. Petrasjevskij var
anställd i utrikes ministeriet och misstänktes redan 1825 i Tredje
avdelningen för liberalism, enär han författat en naturligtvis
handskriven ordbok i med ryska språket införlivade främmande ord:
konstitution o. dyl. försedda med skarpa, satiriska utläggningar. Om
fredagarna samlades hos honom politiserande ungdomar, bland vilka även
Dostojevskij befann sig. Man läste arbeten av Owen, Fourrié,
Lam-enais’ »En troendes ord», Bjelinskijs brev till Gogolj, debatterade och
tänkte på att upprätta ett hemligt tryckeri eller en litografisk anstalt.
I detta sällskap, som stod i förbindelse med några utländska kretsar
av samma slag, funnos icke blott officerare, utan framför allt
studenter, ämbetsmän, borgerliga personer. Socialistiska frågor
diskuterades företrädesvis framför politiska och konstitutionella ämnen;
man tänkte redan på en propaganda bland massorna, men utöver
tankar och förslag kom man icke. Emellertid lyckades det ministern
Perovskij — till hans familj hörde den sedermera så berömda nihilistiska
hjältinnan Sofia Perovskaja! — som fått nys om förhållandet, att
insmuggla en av sina agenter, som därpå bland petrasjevzena bildade
en särskild förening. Äran av att med den beryktade Wiegels tillhjälp
ha avslöjat dessa ofarliga personer tillkommer det nitiska statsrådet
Liprandi, vars förnämsta bragd detta var. Saken överlämnades
därpå åt Tredje avdelningens föreståndare general Dubbelt, och därmed
var deltagarnas öde beseglat. Det gick också såsom Herzen sade, att
petrasjevzena icke straffades för någon förseelse än mindre för en
förbrytelse, utan för sina åsikter i allmänhet. En natt i april 1829
häktades Petrasjevskij, Dostojevskij och ett trettiotal andra
»brottslingar» och dömdes till ett till och med för ryska förhållanden
fruktansvärt bestialiskt straff därför att de »hade läst förbjudna
tryckskrifter, klandrat censurens stränghet och påtänkt ett hemligt tryckeri».
Därtill kom såsom försvårande omständighet för Dostojevskij, att
han bidragit till spridande av Bjelinskijs brev — Bjelinskijs namn var
då redan bannlyst av det officiella samhället och gick endast under
omskrivningen »den gogolj ska periodens litteraturgranskare.» Under
rannsakningen sutto »brottslingarna» i Peter Paulsfästningen, och den
22 december 1829 utfördes de till avrättningsplatsen, där deras dom,
-195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
