Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Alexander Ivanovitj Herzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till kinesiska tillstånd och till vars frånvaro i Ryssland han
lyckönskade sitt folk. I stället gladde han sig åt den ryska
förutsättningslösheten, bristen på historiska kedjor och kulor, som europén släpar
efter sig med sin historiska tradition. »Ryssen hindras icke av något
stängsel, eller förbud, intet gravkors, ingen milstolpe; han kan gå vart
han vill, känner endast ödemarker och dimensioner; vi äro fria,
därför att vi börjat med vår egen befrielse, oberoende, därför att vi icke
ha något att älska eller ära. En ryss skall varken bli protestant eller
juste milieu. ’Barbarerna ha ögon som ödlor’, sade redan Homeros,
ty i sammanstötningen med Västern, romarne, äro vi barbarerna,
germanerna, trots det yttre skenet. Vår civilisation är ytans, vårt
sedefördärv helt rått; under pudret sticker borsten fram, under sminket
skiner den bruna hyn igenom. Vi förfoga över en avgrund av vildars
list och slavars räddhåga; vi äro färdiga att dela ut en örfil på slump
och att utan minsta skäl falla till fota, men — det vidhåller jag
envist — vi ha blivit tillbaka bakom den sönderfrätande, på ärftlig
smitta vilande friheten hos västerländskt fördärv.. . bildningen
tjänade oss till skärseld . . . utgjorde en gränslinje, utanför vilken mycket
äckligt blev tillbaka...» Dessa slavofila idéer avlägsnade från
Herzen revolutionärerna av andra nationer, som hade svårt att förlika
sig med dem, men vunno i stället gillande hos de polska demokraterna
och deras ledare i London, Worcell. En typograf vid det polska
tryckeriet i London vid namn Czerniecki hjälpte honom grunda ett
ryskt tryckeri. Men då samtidigt Krimkriget visade det gamla
Europas överlägsenhet över Ryssland, skakades Herzens slavofila idéer
om det senares företräden och ingav honom att lämna den »skämda»
Västern åt dess öde för att i stället ägna hela sin uppmärksamhet åt
Rysslands inrikes politiska frågor. Sålunda uppstod först
halvårstidskriften »Polstjärnan», som 1856 avlöstes av den berömda
tidskriften »Klockan», på ryska »Kolokol» med överskriften Vivos voco, först
månads-, därpå veckoskrift, 1863 med 2,500 prenumeranter i
Ryssland. I förordet till första numret av Kolokol fordrade Herzen endast
det skrivna ordets befrielse från censuren, böndernas, d. v. s. de
livegnas befrielse från godsägarnas ok, de skattdragande klassernas
befrielse från prygel. Tsar Alexander II, som var en av tidskriftens
flitigaste läsare, beundrade med bävan den snillrika djärvhet, med vilken
Herzen författade sitt program. »Tänk er», skrev han, »att Jesus
Kristus själv skulle stå på Amiralitetstorget eller i Sommarträdgården
i Sankt Petersburg! Där behövdes ingen Judas. Den första bästa
poliskonstapel skulle genast föra honom till ’Tredje avdelningen’ och
-199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
