Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Tsar Nikolajs död och eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom t. ex. av sin svåger, den preussiske konungen Fredrik Vilhelm
IV: »Jag tackar Gud på mina knän, att han ansett mig värdig att vara
hans vän i ordets vackraste mening, och vill troget förbli detta.» Av
frukterna känner man emellertid trädet, och i senare händelsers ljus taga
sig Nikolaj I :s personlighet och regering helt annorlunda ut. Redan
Herzen yttrade om tsaren, att han icke var annat än en
»överupp-syningsman», ty något annat betyder icke inrättandet av den beryktade
»Tredje avdelningen i hans majestäts eget kansli», som från 1826 till
1880 uppbjöd alla medel till att andligen lägga Ryssland i bojor.
Nikolaj I nöjde sig emellertid icke med att vara högste polischef,
utan blev även straffexekutor i högst egen person. Alltifrån
rättegången mot dekabristerna till behandlingen av Dostojevskij och de
övriga Petrasjevskijerna förnekar sig aldrig tsarens otroliga hårdhet,
för att icke säga grymhet. De ohyggliga straffen med gatlopp till vilka
tsaren dömde olyckliga för förseelser som ingalunda kunde anses för
brott, vittna mer än väl härom och fast tsaren hycklande kunde
beljuga sig själv att han icke införde dödsstraffet, behöver det väl icke
tilläggas, att de, som straffades på detta sätt, funno sin död under
slagen från soldaterna — utan dödsstraff!
Tsar Nikolajs behandling av den unge skalden Polesjajev kan tjäna
såsom ett ytterligare bidrag till belysande av kejsarens psykologi, man
vore frestad säga hans »psykiatri». Polesjajev hade i en satir tecknat
det dåtida studentlivet, och dikten, som cirkulerade i avskrifter, kom
också i kejsarens händer, vilken särskilt förgrymmades över några
uttalanden om kyrkan och de politiska inrättningarna. Han lät föra
diktens författare till sig och lät honom uppläsa densamma i
undervisningsministerns närvaro. Efter en sträng förmaning, i vilken
Polesjajevs dikt brännmärkts såsom en produkt av dekabristtänkesätt,
kysste Nikolaj sitt offer på pannan och lämnade honom med
förordnande, att han till straff skulle tjänstgöra i fronten; — ministern;
förbön hade avvärjt en värre påföljd. Kejsaren tillät den straffade
att skriftligen, i brev vända sig till honom och underrätta honom om
sina framsteg på den rätta vägen. Polesjajev begagnade sig av denna
till-låtelse och bad om nåd eller åtminstone mildring. Hans böner
förklingade emellertid ohörda, och hans biografer berätta, huru den olycklige på
allt sätt chikanerades, i sin förtvivlan hängav sig åt dryckenskapen och
slufigen 1837 dukade under för lungsoten, blott trettiotvå år
gammal ... Man kan av Polesjajevs öde göra sig en föreställning om
vad Nikolajs tidsålder var för tänkande människor, (Masaryk).
Det bör icke förtigas, att under Nikolajs regering (1845) påken
223 .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
