Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Tsar Nikolajs död och eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
officiellt avskaffades såscm straff redskap och ersattes av gisslet.
Man må fördenskull icke föreställa sig, att detta skedde av humanitära
skäl: de med påken straffade kunde nämligen icke mera tjäna som
soldater!
Allt självständigt tänkande skulle utan förbarmande undertryckas,
den högre bildningen nedtryckas till ett minimum av praktiskt
nödvändiga kunskaper; filosofi och litteratur, varje försök till allmännare
bildning och en filosofisk världs- och levnadsåskådning kvävdes i sitt
frö. Nationens bildning skulle försiggå i »ortodoxiens, autokratiens
och nationalitetens anda». Ryssen, som är sitt fosterland hängiven,
förklarade undervisningsministern Uvarov, »låter lika litet en trossats
ur vår dogmatik gå förlorad som han tillåter rovet av en pärla ur
Monomachs krona». Ortodoxi-autokrati-nationalitet har också från
Nikolaj I :s dagar varit den officiella ryska statsvishetens A och O
och den ryska teokratiens program, som framställer tsarens vilja
såsom gudomlig uppenbarelse och härleder byråkratiens politik och
administration från Guds uppenbarelser. Tsar Peter begagnade
kyrkan endast såsom medel och bekymrade sig föga om sina undersåtars
inre övertygelse. Kejsar Nikolaj I fogade sig även i sitt inre ehuru
icke i allt — efter kyrkan, men endast för att fullständigt kunna
utnyttja henne för sina syften. Vid hans hov funnos ingen Krvdener
och andra profetissor. Nikolaj I tyckte icke om Fotij, liksom han
också snart avlägsnade Araktjejev — »han var tillräckligt stark till
att i en person kunna vara både Fotij och Araktjejev, och för visso
har hans viljestyrka bidragit till att låta hans personlighet te sig
såsom den börne härskaren» (Masarvk).
Resultatet av Nikolaj I :s politik och reaktionära regering var
Sevastopol fall — sex år efter revolutionens i Ungern betvingande hade
den heliga alliansens forna bundsförvanter trätt på Turkiets sida.
Man kan tänka sig, huru nederlaget måste verka på en autokratisk
makthavare av Nikolaj I :s slag, då den ryska treenigheten:
ortodoxi-autokrati-nationalitet, måste kapitulera för »det ruttnande Europa».
I själva verket var det också klent beställt med teokratiens och
ortodoxiens fundament, cm man får döma av dess verkan på den
ortodoxa kejsaren-påven. Liksom Alexander I har icke heller Nikolaj
I funnit tillräcklig tröst i den officiella tron. Enligt hans läkares
vittnesbörd tänkte han på självmord, och om han icke satte detta i verket,
omintetgjorde han under sin sjukdom läkarehjälpen och påskyndade
sålunda sitt slut. Kejsarens omgivning lät icke störa sig i sitt
kortspel av underrättelsen om hans dod.
-224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
