Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Freden i Paris. Livegenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oberoende och odelbarhet under de kontraherande makternas skydd. För
Ryssland och för Nikolajs minne var freden en djup förödmjukelse
och visade, att den »sjuke mannen» överlevde den friska; Ryssland
förlorade herraväldet på Svarta havet och skyddsväldet över den
ortodoxa kyrkan i Orienten; vart man blickade, såg man endast förfall.
Då Alexander II, Rysslands hopp, under den liberala världens mest
spända förväntningar och välönskningar besteg den tron, som
hopsvetsats av tsarer och folk med blod och tårar, ställde det
revolutionära ryska folkets talman, Alexander Herzen, till tsaren ett öppet
brev, vari han uppmanade honom att gottgöra all den olycka, hans
fader bragt över Ryssland och bryta med godtycklighetens system,
bevilja reformer, regera liberalt, stifta fred mellan folk och härskare
och upphäva böndernas livegenskap. Detta karaktäristiska, berömda
brev började på följande sätt:
»Eder regering, Sire, börjar under ett överraskande lyckligt horoskop.
Edra fjät har förblivit fria från blod, och Ni har ett skuldlöst samvete.
Underrättelsen om Eder faders död har icke bringats Eder av hans
mördare, såsom Alexander I av Pahlen, Bennigsen och Subov, och
ni har icke nödgats taga vägen till tronen över en med ryskt blod
bestänkt väg. Ni har icke tvingats att för Edert folk förkunna Eder
tronbestigning genom att dekretera dödsstraff. I Edert hus’ annaler
har något sådant knappast ännu hänt. Visa Eder värdig det
allmänna förtroendet genom att upphäva livegenskapen.» Den djärva
skrivelsen slutade med de betydelsefulla orden: »Det är bättre, att
reformerna komma uppifrån, än att man väntar till dess att de komma
nedifrån».
Livegenskapens upphävande skulle också bli Alexander II :s stora
livsgärning och det förnämsta och första av alla hans omsorger för
att i sitt rike införa ett bättre sakernas skick och råda bot, så långt
han kunde, på de skador och olyckor, som vederfarits detsamma. Det
stod emellertid skrivet, att hans regering icke skulle föra till önskat
mål, och skulden härför kan icke läggas honom uteslutande till last,
den drabbar i icke ringa mån även de ryska liberalerna, vilka, »i stället
för att söka överenskommelsens och samförståelsens väg, med flygande
fanor och klingande spel övergingo i det radikala lägret — men först
och sist var det ett verk av ämbetsmannakorruptionen!»
Man kan nu knappast ens närmelsevis göra sig en föreställning om
den ryska livegenskapen. Även om man känner denna institutions hi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
