Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Freden i Paris. Livegenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
storia, fäster man sig vanligen endast vid dess rättsliga och ekonomiska
sida. Man måste emellertid även betrakta dess moraliska och sociala
betydelse, det konkreta förhållandet, att bonden i själva verket var
till kropp och själ sin husbondes egendom, att denne kunde sälja sina
livegna, att att han _______ _______
ända till år 1833
kunde efter behag
sönderslita den
livegnas familj,
genom att sälja en
av dess
medlemmar, och göra
detta lika grundligt
som döden. Den
livegna fick
nämligen icke lämna
den torva, vid
vilken han var
bunden, och kunde
således icke följa
den sålda. Den
livegna var
penningar ; godsägaren
kunde vid korten
spela bort sina
»själar», han
kunde skänka dem åt
sina älskarinnor.
Husbonden
förfogade över sina
slavars hand och
huvud ; av honom
berodde det, om han
lät utbilda en
begåvad son av sin slav till kock, musikant eller fältskär. Men
husbonden förfogade också över sina slavars hustrur och döttrar
och bestämde, vilka par som måste gifta sig och som icke fingo
gifta sig; herrgården var ofta blott ett harem... Den bild av
livegenskapen, som de bästa skriftställarna upprullar i sina
minnen är fruktansvärd. Den som uppmärksamt läser den äldre ryska
Rysk godsägaretyp från Alexander II :s tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
