Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Husträlarna. Obrok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att om sommaren arbeta på hans åker och om vintern föra hans säcl
till marknaden. Var arbetskraften däremot större, än som behövdes
till jordbruket, sattes de övertaliga livegna på s. k. obrok, d. v. s.
godsherren tillät dem söka arbete var de behagade, mot att de till honom
erlade en bestämd årlig summa. Xågon gång hände också, att
godsägaren icke odlade någcn jord alls, utan satte alla sina livegna på obrok
och utarrenderade jorden till kommunen. I detta fall inträdde denna,
den s. k. miren, i hans rättigheter.
Livegenskapen var emellertid icke alltid och över allt ett odelat ont,
mycket berodde nämligen av det sätt, varpå den livegna behandlades
av sin husbonde, och säkert är, att livegna under en god och klok
husbonde hade det bättre än vad de sedermera fingo det såsom frigjorda.
Varje familj hade sin egen lilla stuga med kåltäppa, en eller två
hästar och två kor och för övrigt allt, som behövdes för ett litet
jordbruk; i gengäld härför voro de husbonden skyldiga ett arbete, som
icke var alltför betungande. Hade livegna t. ex. tre fullvuxna söner
— och vanligen voro familjerna mycket talrika — kunde han låta
två av dem arbeta för godsägaren, medan han själv och den tredje
sonen uteslutande sysselsatte sig med familjens hushållning. De
livegna, som arbetade »på obrok», kunde likaledes komma till en god
ställning, och mången klok och välvillig godsägare satte till och med
en begåvad ung livegen i stånd att förvärva praktiska yrkeskunskaper
såscm arkitekt, ingenjör o. s. v. eller till och med att genom handel bli
rik och kunna friköpa sig.
Sådant tillhörde emellertid undantagen, och godsherrarna voro visst
icke alla vare sig kloka eller goda; många funnos, som fordrade ett
omåttligt arbete av sina livegna och behandlade dem upprörande grymt.
En del av dessa förtryckare odlade sin jord själva och sökte utpressa
den största möjliga inkomst av densamma, andra voro f. d. officerare,
som på sina egendomar ville införa en viss ordning och disciplin och
i detta syfte begagnade sig av samma barbariska medel, som då för
tiden voro vanliga i armén. De ansågo nämligen, att obarmhärtiga
krcppsstraff var enda medlet att kurera lättja, slarv och andra laster
Så kommo de, som levde över sina tillgångar och av sin förvaltare
begärde en större årlig summa, än egendomen billigtvis förmådde
avkasta, under hot cm att i annat fall insticka honom eller hans son
i armén. Slutligen funnos de, som under livegenskapens sista år köpte
egendomar på spekulation och sedan sökte på möjligast korta tid pressa
ut så mycket penningar som möjligt.
Dessa sistnämnda godsägare voro av alla de värsta. Fullkomligt lik-
-245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
