Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Husträlarna. Obrok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
giltiga för de livegnas bästa och egendomens sannolika förfall, höggo
de ned ekskogen, sålde boskapen, utpressade dryga penninggärder
under hot att annars sticka in de livegna eller deras söner som rekryter
i armén — en lott på vilken blotta tanken gjorde bönderna förtvivlade
och tvingade några av de rikare livegna att till enorma pris köpa sig fria
— med ett ord använde alla medel, både lagliga och olagliga, för att
utpressa penningar. På detta sätt ruinerade de sina egendomar totalt
under loppet av några få år, men hade då också inkasserat
köpesumman med en ansenlig vinst, som ytterligare kunde ökas genom att
sälja bondefamiljer till en annan egendom eller förpanta egendomen till
operenskij sovjet, en statsinstitution, som utlånade penningar mot
säkerhet i egendomen, utan att undersöka säkerhetens beskaffenhet.
De livegna böndernas lott var sålunda mycket hård och blev så
mycket hårdare, som godsherren kunde göra dem till sina husträlar,
varigenom de kommo i ett ännu direktare beroende av sitt
husbondefolks nycker och dåliga lynne; han kunde hyra ut dem till andra, som
hade adelsrättigheter och privilegier och för varje förolämpning,
riktad mot godsherren själv eller mot någon under hans domvärjo, låta
den skyldiga undergå kroppsstraff, enligt lagen fyrtio spöslag eller
femton käppslag, och slutligen överlämna honom till myndigheterna
för att, allt efter hans önskan, instickas i armén eller förvisas till
Sibirien. I svårare fall av uppstudsighet och när husagan icke hjälpte,
kunde han tillkalla polis och militär för att upprätthålla sin myndighet.
Mot allt detta saknade de livegna lagligt skydd, varför de måste
försvara sig själva så gott de kunde. Öppet uppror användes sällan,
alldenstund man av erfarenhet visste, att sådant undertrycktes och
straffades med barbarisk stränghet. Vanliga och verksamma utvägar
voro passivt motstånd och flykt; mordbrand eller mord och
mordbrand förekommo emellertid mindre ofta, än man föreställer sig, utom
under de formliga bondeuppror, som stundom utbröto. Märkte
däremot bönderna, att godsherren hade benägenhet för utpressningar och
förtryck, sålde de först i hemlighet all den boskap, de icke
ovillkorligen behövde, jämte all sin lösegendom, så när som på det allra
nödvändigaste för det dagliga bruket. Försäljningssumman doldes
omsorgsfullt, och sedan fick godsägaren se sig om, huru han skulle kunna
få ut något av bonden, som ofta fördrog både hugg och slag och
såg sina söner skickas till armén, utan att detta förmådde honom yppa
sin hemlighet. Han visste nämligen mycket väl, att om han det gjorde,
skulle det endast hjälpa litet för tillfället och snart skulle han åter
pinas och plågas lika mycket som förut, varförutom han hade den sor-
-246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
