Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Husträlarna. Obrok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen och harmen att ha uppoffrat sina små tillgångar utan nytta.
Flykten stod emellertid alltid öppen för en förtryckt livegen, men hade han
hustru och barn, tvekade han likväl oftast att tillgripa denna
utväg, enär han svårligen kunde taga dem med sig, och en förlupen
livegen nödgades därtill föra ett allt annat än avundsvärt liv. När
som helst kunde han falla i polisens händer och kastas i fängelse eller
skickas tillbaka till sin herre. Ett sådant liv var så föga tilltalande,
att rymmare icke sällan frivilligt återvände hem efter några
månaders eller års förlopp. En ung, arbetsför bonde utan familj, som
rymde undan en godsägares förtryck eller rekrytutskrivningen, sökte
sig nästan alltid en ny hembygd — vanligen i de södra provinserna,
där godsägarna gärna togo emot de bönder som kommo utan att
fråga efter deras papper. Äldre personer — oftast änklingar och
änkor —•. förde ständigt ett kringströvande vandringsliv och uppträdde
vanligen såsom pilgrimer. Vanligen voro de oförmögna eller för
lata att arbeta, men såsom pilgrimer behövde de aldrig sakna föda, och
ofta nog kunde de till och med skrapa ihop några rubel att sticka i
handen på någon alltför nitisk polistjänsteman, som ville anhålla
dem. överflödet på kloster i Ryssland, i vilka alla vandrare få stanna
tre dagar utan att några frågor göras dem eller där de kunna stanna
ännu längre, om de göra litet arbete för klostrets räkning, underlättade
ansenligt ett dylikt vandrings- och vagabondliv. Dessutom hade man
städerna, där de rika köpmännen ansågo utdelandet av allmosor som
ett verksamt medel till själens frälsning, och slutligen funnos byarna,
i vilka den, som utgav sig för pilgrim, alltid var säker på att finna
härbärge och uppehälle, så länge han lät bli att stjäla eller begå annat
ofog, som var alltför grovt och oförnuftigt för hans antagna dräkt.
För dem, som nöjde sig med simpel kost och underkastade sig de
försakelser, som medfölja en vandrares liv, voro dessa utkomstkällor
alldeles tillräckliga. De, som hade stora anspråk och voro mera
kunniga, använde ofta med stor framgång sina talanger bland
raskol-nikerna.
De livegna, som bildade tjänstefolket på herrgårdarna, voro
hus-trälarna dvorovi]e, verkliga inneslavar fastmer än blott livegna, i
ordets egentliga bemärkelse. De fingo ingen avlöning, hade icke frihet
att byta husbonde, ägde nästan inga lagliga rättigheter och kunde
straffas, bytas ut eller säljas, utan att lagens föreskrifter överträddes. I
förhållande till det arbete, scm skulle utövas, voro de alldeles för talrika
och kunde fördenskull föra ett lättjefullt liv, men som de förlorade
sin andel i den kommunala jorden och med detsamma den lilla skymt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
