Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Bondeemancipationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
faror. Orlov, som under Alexanders resa presiderade i kommittén,
sade rentut, att han hellre högg av sig handen, än underskrev
böndernas befrielse med grund och jord, kommittén gjorde ingenting och
vid sin hemkcmst var Alexander mycket missnöjd med dess
overksamhet och utnämnde för att sporra dess iver sin broder Konstantin
Nikolajevitj till ledamot i densamma. Storfursten, som var en varm
anhängare av livegenskapens avskaffande, understödde sin broder av
alla krafter, och
dessutom uppträdde den
begåvade, fint bildade och
utmärkta storfurstinnan
Helena Pavlovna ivrigt
hos kejsaren med
yrkande på långt gående
medgivanden i
emancipationsfrågan samt
frigav 1859 sina egna
apanagebönder. Storfurst
Konstantin drev på
överläggningarna av alla
krafter, men Orlov
hade för stor auktoritet,
och hans anhang
begagnade sig av
domänministern, infanterigeneralen
Michael Micholajvitj
Muravjev, en man som
kejsaren varken älskade
eller aktade; Muravjev
lovade också att sörja
lör, att nela
bondeemancipationen skulle förbli
stående på papperet.
Storfurstinna Helena Pavlovna,
f. prinsessa av Wurtemberg.
Redan vid Alexanders kröning hade överläggningar hållits mellan
regeringens representanter och adelsmarskalkarna angående medel och
vägar att genomföra livegenskapsfrågan, ehuru med ringa resultat.
Lanskoj förhandlade nu med generalguvernören i Mina, general W. T.
Nasimov, att denne skulle inbjuda adeln till att i en adress av kejsaren
utbedja sig livegenskapens upphävande. Nasimov inlämnade också
-251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
