Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Bondeemancipationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Kasan föranstaltade upploppet ett hundratal personer livet.
Fredsdom ames förmedling visade sig emellertid mycket välgörande till
avstyrande av resningar och böndernas lugnande, och fruktan för
förnyade upplopp gjorde också, att den missnöjda adeln, vars makt och
förmögenhet ansenligt inskränktes genom emancipationen, med större
jämnmod började förlika sig med sakernas nya skick. En ukas av
den 29 april 1863 inskränkte kroppsstraffens tillämpning, en annan ukas
av den 7 juli 1863 frigjorde alla kejserliga apanage- och domänbönder,
omkring 2 miljoner själar; år 1864 försvann livegenskapen även i
Polen och Transkaukasien. Tyvärr gav den svage kejsar Alexander
]I, efter sin odödliga bragd av den 3 mars, efter för reaktionärernas
ständiga påtryckningar och avskedade på våren 1861 både Lanskoj
och Miljutin. I Lanskojs ställe kom den begåvade Peter
Alexandro-vitj Volujev, som visade sig vara beundransvärt väl lämpad för
eman-cipaticnsverkets genomförande, om det också skulle varit vida bättre
att låta Lanskoj genomföra sitt verk. Volujev förstod emellertid
konsten att med måtta och förstånd lovera mellan Scylla och Carybdis,
mellan reaktion och förhastande och verkade kraftigare än någon
annan för sociala och administrativa reformer.
Livegenskapens upphävande drabbade icke på långt när så
kännbart adelns inflytande och finansiella ställning som man först
trodde, å andra sidan erhöllo visserligen stora massor plötsligt sin
frihet, som dock i mångt och mycket snart visade sig vara tämligen
illusorisk och i stället drev dem i kapitalets tjänst eller prisgav dem åt
ett elände och en hungersnöd, som sällan drabbat de livegna.
Uppgörelserna mellan adeln, scm av kronan fått fyra femtedelar av den
avstådda jordens uppskattade värde, men skulle erhålla den sista
femtedelen avbetalningsvis av bönderna, föranledde många tvister, enär
bönderna icke fått sina förväntningar uppfyllda. De förmådde
slutligen som oftast icke betala sina forna husbönder vad de voro
skyldiga, och i ganska många fall fingo dessa till slut ingen betalning
alls; bönderna förmådde lika litet betala sina andelar i de förskott,
staten lämnat, jämte de dryga skatterna. Till ersättning hoppades
adeln, att utfärdandet av en riksförfattning skulle ersätta förlusten av
dess politiska inflytande.
-255
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
