Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Den ryska Miren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
livegenskapens alla kval förblekna. »Lilla hungern > uppträder såsom
gäst än här, än där, än i det ena, än i det andra guvernementet såsom
en nödvändig följd av de alltför små jordlotterna och de alltför höga
skatterna till staten, vilka sluka allra minst 45 proc. av bondens hela
inkomst och tvinga honom att arbeta minst tre dagar i veckan för
staten, som är en mycket strängare herre än hans forna husbonde under
livegenskapens tid. I själva verket var bondens materiella
belägenhet tryggare; »lilla hungern» infann sig hos honom endast där
godsägaren själv icke längre hade något att äta. Numera är detta
annorlunda. Det är ett »från 1871 erkänt faktum, att böndernas massa
befinner sig i ett nödläge, som icke är långt ifrån den verkliga
svältdöden». Och huru står det till med böndernas sedliga höjande mot
förut?
»Lilla hungern» är emellertid ännu nådig, men inställer sig så ofta,
att den ryska bonden endast på högtidsdagarna kan få äta kött, men
eljest nödgas livnära sig med svältkosten: bröd och potatis, vartill
om sommaren komma gurkor. Och vad för bröd? Denna kost, detta
bröd är orsak till, att på 9 år rekryternas duglighet avtagit med 12,5
proc., att, frånsett barnadödligheten, som uppgår till 50 proc.,
massornas lekamliga ruin och »musjikens utdöende» kan beräknas och att
årligen i genomsnitt på tusen personer komma 18 dödsfall mera än
födelser. Under de riktiga nödåren rasar dödligheten helt annorlunda.
Befolkningens avtagande i Rysslands inre liknar ett utdöende genom
förhungring.
Oavsett det rovbruk av jorden, som ofta bedrives och alltmer
försämrar jorden, bli knappa eller felslagna skördar i Ryssland allt
vanligare; om blott 1/5 av skörden slår fel, krossar detta den ryska bonden
och medför i alla guvernement den allmänna hungersnöden. Typisk
för hungersnödens våldsamhet i Ryssland är den golod, som rasade
1891. En hel hop ryska tidningar: »Nordens Budbärare»,
»Volgabudbäraren», »Novoje Vremja», »Nedelja» m. fi., bekräftade, att
böndernas huvudföda under densamma utgjordes av målla, hackelse, agnar,
jord, pulvriserat löv, stundom till och med av utav torkad kospillning och
en hand full rågmjöl bakat svart »bröd». Naturligtvis förmår ett
dylikt bröd icke lindra hungerns kval, men pöser i stället upp buken.
Som kreaturens foder för längesedan uppätits av bönderna, dö djuren
av svält. Ingen kan kcpa dem, häftar kunna icke säljas ens för 2
rubel och slaltas av vidskeplig pietet icke. Bonden driver endast ut
dem ur stallet och kryper stortjutande in i en vrå. Föl, som likna
utmärglade hundar, utbjudas förgäves för ett par kopek. Hästkadaver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
