Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Bondelivskildrarne. Narodnikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dålig uppfostringsanstalt, där den brutalaste penalism frodades vid
sidan av moralisk slapphet och som länge utgjorde den härd för
litterära proletärer, vilka i bästa fall blevo poper, klockare,
brevbärare och kansliskrivare, men oftast förföllo till dryckenskap och
gingo under. Pomjalovskij fick prygel fyrahundra (!) gånger, och
den skada, detta gjorde på hans hälsa, fullbordades sedan av
brännvinet. Umbäranden och lidanden utmärkte hans korta levnad bland
samhällsdräggen i de underjordiska krogkyffen, vilkas kunder,
fördärvade från barndomen av grymhet, råhet och hat, han skildrat med
förfärande realism. Ungefär samma öde rönte F. M. Rjesjetnikov
(1841—1871) från Jekaterinburg. Han skildrade bondens lott, sedan
han befriats från livegenskapens ok, och huru han rotlös och
bortkommen drevs över till fabriksproletariatet, till järnvägsbyggande, till
hantverk, över allt medtagande det gamla hemmets hunger och fylleri,
pråmdragarna, burlaker, på floderna i östra Ryssland, till dess de
krossas av en sönderspringande lina, och fabriksböndernas elände vid
järnverken i Ural.
Mera framstående än de ovan nämnda är den likaledes tidigt
förstörde A. I. Levitov (1835—1877), son av en bypräst i guvernementet
Tambov och liksom de föregående uppfostrad i bursan, där han jämte
helgonskildringar läste Dumas’ »Greven av Monte Christo» och
naturligtvis fick stryk, när detta upptäcktes. Förvisad från den för
prästsöner kostnadsfria militärmedicinska avdelningen av Petersburgs
universitet för någon grövre förseelse, började han ett kringstrykande
friluftsliv utan ljusning till något bättre, vilket lärde honom känna
byelände och stadselände, barfotingar och krogkunder i de ruskigaste
skickelser, medan tröstlöshetens mörker sänkte sig allt djupare över
hans i konstnärligt hänseende hcgt stående skisser, till dess att han
slutligen avled på universitetskliniken i Moskva. Popsonen Nikolaj
V. Uspenskij (1837—1889) från guvernementet Tula relegerades från
universitetet för fylleri och stod icke att bättra, trots att hans granne
Ivan Turgenjev sökte hjälpa honom på fötter. Sin lilla dotter tog
han med på sina vandringar och lät henne förklädd till gosse spela
dragspel på bykrogarna. Slutligen begav han sig ut på tiggarstråt och
då han vid ett tillfälle i Moskvas fattigkvarter mötte Tolstoj, som
där, klädd i bondepäls, gjorde sina filantropiska studier, blev den
sluskige Uspenskij arg och utbrast: »Skäms, ni, som är greve,
herreman cch romanförfattare! Varför tar ni genom edra gatustudier det
sista brödstycket från oss fattiga folkskildrare?...» Då eländet slut-
-270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
