Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI. Den ryska intelligensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryssland än på de ryssar, som i utlandet kommo i beröring med det
»unga’» Tyskland och därvid i första rummet lärde känna Heinrich
Heines skrifter, med det unga Polen, det unga Italien och den
italienska revolutionären Mazzini, »Det unga Europa», ävensom liknande
organisationer i Frankrike, Belgien o. s. v. Redan före 1848, men i
synnerhet efter detta år blevo under reaktionstiden de ryska politiska
emigranterna bekanta med de tyska och andra emigranterna i Schweiz,
i Paris och London och knöto förbindelser med dem.
Tills vidare verkade visserligen alla dessa inflytanden huvudsakligen
på aristokratien, men snart blevo de också avgörande på de växande
borgerliga kretsarna. Till följd av den jämförelsevis höga och
väsentligen individualistiska bildning, som utmärkte en liten minoritet,
och den nästan fullständiga frånvaron av skolundervisning för
böndernas millioner var den ryska nationen, så att säga, kluven i två
delar, av vilka den ena kallades de »intellektuella», intelligentsija, och
den andra »folket», narod. Fastän den senare genom uppfostran
kunde övergå i den förra, hade likväl dessa båda samhällsklasser sina
särskilda intressen och syften, och redan i slutet av adertonde
århundradet påvisade Raditsjev den avgrund, som fanns mellan den
bildade klassen och de tröga massorna. Tiden till ett närmande dem
emellan var ännu icke inne; först i nittonde århundradet blevo de
intellektuella medvetna om sina samhällsplikter och började trevande
söka förstå de under dem stående klasserna. Nittonde århundradet
karaktäriseras också av en feberaktig iver att återtälla den jämvikt
mellan de intellektuella och folket, som Peter den stores våldsamma
europeisering av Ryssland rubbat.
Under århundradets första decennier ävensom under tsar Nikolaj s
regering voro dock utsikterna till framgång i denna verksamhet så
gott som obefintliga. Detta visar sig bäst i den tidens litterära
skapelser. Några år före dekabristernas uppträdande odödliggjorde
sålunda skalden och författaren Gribojedov den gryende demokratiens
fåfänga syften i Tjatskijs karaktär i sitt drama Göre ot uma, d. v. s.
»Snillets förbannelse». Tjatskij drager i härnad mot hovmännens
och ämbetsmännens kryperi, sedeslöshet och översitteri, men då han
mot det samtida livets negativa sida sätter de positiva intryck, han
erhållit under resor i främmande länder, uträttar han i själva verket
ingenting, alldenstund — såsom styckets titel angiver — »alltför mycket
förstånd vid denna tid ännu icke var någon lycklig gåva». Allmänheten
slukade emellertid med girighet dramat, vilket cirkulerade i hundratals
avskrifter, på grund av dess bitande satir mot den härskande ord-
-284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
