Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Nihilism och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heten är den byråkratiska cynism — de egenmäktiga kroppsstraffen,
som mot lag och rätt förordnats över politiska straffångar, och hela
den gemena brutalitet, som den officiella råheten tillåtit sig. Huru
ofta ha icke fall inträffat, då nesligt våld begåtts på nihilistiska kvinnor
och flickor!
Inför rätta ha revolutionära fångar icke heller underlåtit att
vederbörligen i sina försvarsanföranden slunga dessa ohyggligheter
regeringen i ansiktet. Sålunda avlade medlemmen av Narodnaja Volja
Kvjatkovskij, som 1880 stod anklagad för delaktighet i terrorism, en
bekännelse, i vilken han oförbehållsamt medgav, att hans parti
förberedde folkets uppror, men protesterade mot beskyllningen för anarkism.
Det revolutionära partiet erkände nödvändigheten av en regering, men
vände sig mot dennas absolutistiska form och var sålunda ingalunda
anarkistisk. "Det kan", sade han, "icke falla mig in att påstå, att i
vårt program ingen uppgift tillfaller terrorismen. — Nej, denna gren av
vår verksamhet finnes, men kommer först i andra, om icke i tredje
rummet i betraktande. Den har till sin uppgift att skydda
medlemmarna av vårt parti, men icke att vinna våra mål. För att bli en tiger
måste man icke ovillkorligen av naturen vara detta. Sådana
samhällsförhållanden finnas nämligen, att lammen bli tigrar. De politiska
morden framkallas genom regeringens fruktansvärda grymhet mot oss
revolutionärer."
Då studenten Balmasjev, som 1912 sköt ihjäl ministern Sipjagin,
inför rätta tillfrågades om sina hjälpare och medsammansvurna,
svarade han på samma sätt, att hans enda hjälpare och medsammansvurne
var regeringen. "Jag nekar icke", sade han, "att jag redan tidigt, på
skolbänken och även vid universitetet, bedrivit propaganda mot
regeringen, men jag har aldrig omfattat terrorismen och våldet. Tvärtom
har jag alltid varit anhängare av rättsordningen och konstitutionen.
De ryska ministrarna ha emellertid övertygat mig om, att rätt och lag
icke finnas i Ryssland, att i stället laglösheten härskar strafflöst, liksom
godtycke och våld, som man endast med våld kan bekämpa".
Bakunin var icke blott den ryska terrorismens teoretiker, utan även
tolken av det hat, som tsarismen hopat: hat mot kyrkan, religionen,
staten och den ryska teokratien. Och icke blott Bakunin, utan även
humanitetens anarkistiska apostel Krapotkin uppfylles av samma hat:
"det ryska lammet blir ständigt tiger". "Gudarna försvinna", säger
han, "auktoritetens anseende försvinner, och vem skall intaga gudarnas,
kungarnas och prästernas plats, om icke den fria, på sin egen kraft
förlitande individen? Den naiva tron försvinner; plats för vetenska-
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
