Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XXXIV. Vit och röd terror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mordförsöket som »förlåtlig protest mot det kränkta människovärdet
och endast fann självhjälpen straffbar" samt icke svarade ett ord på
försvarsadvokatens i högsta grad verkningsfulla tal, varpå jurymännen
helt och hållet frikände henne. Av folkmassan hälsades den frikända
och hennes advokat med gränslöst jubel, och under det tumult, som
uppstod, då polisen, trots allt ändå, sökte bemäktiga sig henne, lyckades
hon undkomma och sedermera
komma ut ur Ryssland.
*
För de maktägande verkade
frikännandet som ett åskslag; tsaren
själv blev till den grad uppskakad,
att han angreps av gråtkramp.
Regeringen förstod dock icke att
draga den enda riktiga slutsatsen av
rättegången, som givit den
allmänna meningen tillfälle att så tydligt
uttala sig. Chefen för tredje
avdelningen general Mensentsev
påminde kejsaren om hans plikt såsom
soldat att kämpa till sista
bloddroppen, och Katkov skyndade att med
alla reaktionärers bifall förklara
Vera Sassulitjs frikännande såsom
en känsloförvirring hos tolv människor, vilka tillfälligtvis bildat juryn och
alldeles icke voro bestämmande för det tsartrogna Ryssland, vilket stod
fast i sitt beslut att offra livet för tsaren. I stället för att strängt straffa
de missbruk, över vilka juryns uttalande brutit staven, upphävdes juryn
i alla mål, som angingo attentat mot statsfunktionärer, och förklarades
flera av de sydliga guvernementen i belägringstillstånd för att krigsrätt
skulle kunna tillämpas mot revolutionärerna. De attentat, som nu följde
på Vera Sassulitjs voro mestadels handlingar av nödvärn och hämnd.
»Död för död var de revolutionäras lösen, deras syfte självförsvar mot
spioner, fångarnas pinare, statspolisens godtycke, och första offret blev
också den allsmäktige chefen för den hemliga polisen, general Mesentsev.
Han dömdes till döden därför att han utverkat fördubbling av straffen
i de »193 :s» process, och dessutom beskylldes han för att ha behandlat
fångarna med utsökt grymhet och pinat några genom hunger. Man till-
Greve Michail Tarielovitj
Loris-Melikov.
Rysk general och statsman
1826—1888.
321
Ryssland och dess tsarer. III.
>1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:50:10 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rysstsar/2-2/0325.html
