Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV. Vit och röd terror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställde honom hans dödsdom i vederbörlig form, varåt han skrattade,
men visade sig likväl mera sällan ute på Petersburgs gator. Den 16
augusti 1878 nedsköts han emellertid på öppen gata av Stepnjak, som
genast flydde i en i beredskap stående droska. Efter general Mesentzev
kom en hel rad mord på spioner, attentat mot statsprokuratorn
Kost-ljarevskij, en samvetslös lycksökare, som pinade fångar och låtit
gendarmerna kläda av två unga flickor, mordet på den fala
gendarmeri-översten, baron von Heyking, på Charkovs generalguvernör, furst
Dmitrij Krapotkin, en kusin till den bekante nihilisten, furst Peter
Krapotkin, gendarmeriöversten Korff, juden Reinstein, som var spion,
och nihilisten Szalevskij, som misstänktes för spioneri, och alla dessa
hade först fått sig sin formliga dom tillställd. Kejsarens svar på alla
dessa mordgärningar blev att på Katkovs tillrådan tillsätta särskilda
militärguvernörer. Ryssland delades i sex stora guvernement, vilkas
högsta chefer tilldelades absolut makt. Därefter kunde varje anklagad
enligt generalguvernörens beslut undandragas sina naturliga domare och
ställas inför krigsrätt, dömas utan föregående rannsakning, utan
vittnens hörande och avrättas eller förvisas utan avseende på vädjan om
domens ändring. Nu först, säger Krapotkin, förklarade en handfull
revolutionärer — exkutivkommittén — även tsaren personligen krig.
Såsom svar på avrättningarna i Odessa, kungörandet av
belägringstillståndet och den kejserliga befallningen att »utan vidare hänga alla
olydiga», företog nihilisten Solovjev det första attentatet mot kejsaren
den 2 april 1879 och sköt flera skott på den promenerande kejsaren, som
dock hade sinnesnärvaro att flv i s;cksack till palatset, varigenom
skotten bommade. Så snart förbrytaren gripits av en poliskonstapel, som
han svårt sårade med sitt sista skott, och av tillskyndande personer,
visade sig kejsaren åter och hindrade genom sin mellankomst allmänheten
från att lyncha Solovjev. Denne avrättades den 9 juni, och nu beslöto
15 terrorister att hämnas martyren och spränga i luften det tåg, varpå
kejsaren den 1 december 1879 skulle resa till Moskva från Livadia på
Krim. På tre minor, en vid Odessa, en vid Alexandrovsk och en vid
Moskva arbetade sammanlagt 51 personer. Strax före tågets infart
till Moskva sprängdes det också i luften, men kejsaren, som mot vanan
följt med ett annat tåg, räddades, och förödelsen drabbade i stället det
kejserliga bagaget. Den 26 januari 1880 underrättades kejsaren av
en proklamation, som utfärdats av exekutivkommittén, att han skulle
skonas, om han beviljade samvets- och pressfrihet och införde en
nationalrepresentation. Då regeringen lämnade denna proklamation
obesvarad, följde den 17 februari i Vinterpalatset klockan sex på aftonen
322
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
