Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI. Kejsar Alexander II:s personlighet och omgivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
giftsfria avsöndring från den adliga egendomen; Nikolaj Miljutin
drog sig missnöjd tillbaka, redan då erkänd och firad såsom hela den
liberala yngre ämbetsmannakårens överhuvud och andliga ledare, men
bittert hatad och oupphörligt angripen av den härskande kasten
Om den yngre brodern, dåvarande översten Dmitrij Miljutin, visste
man, att han delade sin av honom högt vördade broders grundsatser
och var fast besluten att av alla krafter tillämpa dem på sitt
verksamhetsområde. De reformidéer, de omhuldade, funno nu ett mäktigt stöd
hos en man, som de förut ansett såsom en av sina farligaste
motståndare. Storfurst Konstantin hade redan före den egentliga början av
den liberala tidsåldern i den av honom ledda marinförvaltningen börjat
en rad viktiga reformer, avskaffat kroppsstraffet, låtit öppna
söndagsskolor, med kraftig hand sopat rent det gamla nepot- och
besticknings-väsendets Augiasstall o. s. v. Såsom ordförande i den s. k. stora
bondekommittén var kejsarens broder visserligen ingen anhängare av
Miljutins radikala idéer, men likväl, såsom man sett, en energisk och
lidelsefull motståndare till den reaktionära adelns anspråk och hade
upprepade gånger fått tillfälle att säga representanterna för denna
riktning de hårdaste och bittraste sannigar. Det kunde endast vara
behagligt för storfursten, om de grundsatser, vilka han med sådan
framgång tillämpat i marinförvaltningen, också tillämpades på
arméväsendets område och ett slut gjordes på kusin- och svågerskapets gamla
slentrian. Till att sätta detta i verket var general Dmitrij Miljutin
rätta mannen, och i januari 1862 överraskades Petersburg av den
underrättelsen, att denne blivit utnämnd till krigsminister, att han ägde
kejsarens förtroende och förutom andra statsfarliga idéer även umgicks
med den farliga planen att avskaffa gardet och dess privilegier samt
likställa denna tummelplats för den ryska adelns »fria blomma» med
fältarmén, som man dittills sett över axeln. Icke blott den
petersburgska »gyllene ungdomens» mödrar, fäder och systrar grepos
emellertid av oro över Miljutins upphöjelse till krigsminister, utan även
allvarliga statsmän och uppriktiga frihetsvänner togo anstöt av denna
utnämning. Man visste ju, att den nya generalen var icke blott en
högt bildad, orädd, statens verkliga intressen omfattande liberal, utan
därjämte panslavist och såsom sådan motståndare till det
västeuropeiska elementet och att han i alla stycken hyllade sin broders åsikter.
Under sådana omständigheter kan det icke förvåna, att
krigsministern av 1862 i Petersburgs sällskapsvärld rönte det tänkbart
ogynnsammaste mottagande, icke blott av representanterna för det
nikolai-tiska systemet, utan även av de »europeiska» liberalerna behandlades
346
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
