Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI. Kejsar Alexander II:s personlighet och omgivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som fiende. Generalen var emellertid icke man att avväpna denna
fiendeskap genom medgivanden. Med en viss avsiktlighet lät han den
lärda, vetenskapligt bildade militärens sida framträda, bar glasögon,
umgicks med förkärlek i lärda kretsar, valde sina adjutanter bland
militärakademiens och den stora generalstabens begåvnigar och
lämnade intet tillfälle obegagnat för att visa sitt förakt för
salongshjältarnas dilettantism och sin likgiltighet för de exklusiva kretsarnas
omdöme.
Först under åren 1863 till 1865 framträdde den demokratiska
krigsministerns hela principiella betydelse, samtidigt sålunda med det polska
upproret och hans broder Nikolaj Miljutins nva verksamhet. Nikolaj
Miljutin, som utövat det största inflytande redan på den 1863
dekreterade plötsliga befrielsen av de litauiska bönderna från deras polska
godsherrar, trädde med vidsträckt fullmakt i spetsen för den
organisationskommitté, som tillsattes i Varsjav för att genomföra
omgestaltningen av böndernas förhållanden i konungariket Polen. Det var hans
verk, att även här en avlöningslag kom till stånd, som ruinerade adeln och
gjorde bönderna till ägare av sina arrendegårdar, att de andligas gods
konfiskerades, och att de flesta klostren upphävdes. Även i Polen skulle
den politiska tyngdpunkten förläggas till de lägre klasserna, som man
hoppades kunna russificera och därigenom göra adeln rotlös samt den
polska nationaliteten till en adlig egendomlighet. Det unga Ryssland
sände sina bästa män till södern såsom missionärer i striden mot det
polska väsendet och mot katolicismen. En hel rad bekanta ledare för
slavofilernas parti: furst Tjerkaskij, Kosjelev, och andra inträdde i
statens tjänst och övertogo att ruinera den polska adeln genom en
partisk avlösningslag till fördel för de polska bönderna och om möjligt
förvandla kungariket, vari sex millioner polska katoliker bodde, till en
grekisk-ortodox provins.
Året 1866 betecknade höjdpunkten för Mijutins politiska verksamhet.
»Organisationskommitténs» ordförande fick sig några veckor efter
Karakosovs attentat mot kejsarens liv till allmän överraskning anförtrott
det högsta ämbetet inom sin verksamhetsfär: han blev
ministerstatssekreterare för Polen. Han fick emellertid icke länge förvalta detta
sitt ämbete: andlig överansträngning och häftiga strider med Varsjavs
ståthållare, greve Berg, undergrävde hans hälsa så hastigt, att han efter
knappt två år träffades av ett slaganfall, som för alltid gjorde slut
på hans verksamhet. Miljutin sökte visserligen bot i södern, men måste
draga sig tillbaka till privatlivet och avled i Moskva 1873, djupt sörjd
av den ryska nationaldemokratien, allmänt aktad såsom en personligen
347
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
