Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI. Kejsar Alexander II:s personlighet och omgivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nesselrode alldeles oskyldig; detta krig var tsar Nikolajs eget verk,
men efter fredsslutet i Paris 1856 begagnade han detta såsom
förevändning till sitt avskedstagande för att därefter ägna sig åt sina
utomordentligt vackra trädgårdsanläggningar, skriva sina memoarer och
om aftnarna spela sitt lilla parti whist eller halvslumrande fördriva
kvällen i änkekejsarinnans intima lilla krets. För den nya tiden hade
Nesselrode intet sinne och förstod lika litet fiendskapen mot Österrike
efter Krimkriget som den slaviska nationalitetsprincipen, såsom vars
tolk och. förespråkare den plötsligt uppflammande ryska liberalismen,
visserligen icke med så alldeles full rätt, sökte framställa furst
Gort-sjakov. Med denna nya uppgående stjärna ingick också ett nytt skede
i det ryska utrikesdepartementet.
Furst Alexander Michajlovitj Gortsjakov, född den 16 juli 1798,
död den 4 mars 1883 i Baden-Baden, hade genomgått lyceum, där han
varit skalden Pusjkins ungdomsvän. Redan några år efter Nesselrodes
tillträde till utrikesministerposten ingick han på den diplomatiska
banan och hade såsom legationssekreterare i London under furst
Liewen fått namn om sig såsom en duglig person. Först år 1842 hade han
emellertid fastare grundat sitt anseende, sedan han blivit minister i
Stuttgart och därstädes till tsar Nikolaj s stora belåtenhet lyckats
förmedla äktenskapet mellan hans dotter, storfurstinnan Olga, och den
würtembergska tronföljaren Karl samt dessutom under de år, han
stannade på denna post, gått kronprinsessan till handa med råd och
dåd, då det för henne gällde att komma överens med sin hårda,
egensinniga svärfader, konung Wilhelm I. Från Stuttgart förflyttades
Gortsjakov 1850 såsom Rysslands fullmäktige vid tyska förbundsdagen
till Frankfurt och gjorde därmed sitt inträde i storpolitiken, ingick en
närmare förbindelse med furst Bismarck och medförde just inga
vänliga känslor för Österrike, då han 1854 flyttades såsom sändebud till
Wien, där han stannade två år. Vad tsar Nikolaj I ända till sina dagars
slut aldrig kunde förmå sig tro och begripa, att Österrike kunde driva
en annan politik än den ryska i Orienten och att en stormakt har större
förpliktelser mot sig själv än mot en före detta bundsförvant, som gjort
densamma en visserligen stor, men allt annat än oegennyttig tjänst och
därvid betett sig av alla krafter taktlöst och övermodigt — skulle furst
Gortsjakov under sin vistelse i Donaustaden grundligt få lära sig, och
då han 1856 återkom till Petersburg, låg ingenting närmare till hands
än att utnämna honom till Nesselrodes efterträdare. Vid hovet var
han bekant och omtyckt; han tillhörde en gammalrysk släkt, hade inlett
det goda förhållandet till Napoleon III och hatade Österrike, den bästa
350
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
