Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI. Kejsar Alexander II:s personlighet och omgivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rekommendationen hos det just i sin uppkomst stadda liberala
nationalpartiet. Hans bevingade ord: »Österrike är ingen stat, endast en
regering», förslog till att i de ungryska politikernas ögon göra honom till
situationens man och förvärva honom anspråk på popularitet. Denna
popularitet grundade sig också till en icke ringa del på den gynnsamma
tanken som den nya ministerns bildning. Han hade uppfostrats i ett
ryskt läroverk och trots detta blivit en bildad man. Detta berodde
emel-emellertid på att hans levnads första årtionden inföllo under Alexander
I :s tid. Mellan de ryska allmänna läroverken, sådana de voro under
århundradets första decennier och sådana de blevo under tsar Nikolajs
tid, var en omätlig skillnad. En person med furst Gortsjakovs
bildning har efter 1825 på flera årtionden icke utgått från Tsarskoje Selos
lyceum. Vid den tiden kom nämligen anstalten i händerna på
odugliga gamla knektar, sedan den dessförinnan haft högt bildade lärare,
mestadels fransmän. Liksom hans skolkamrat, Pusjkin, kunde furst
Alexander Michajlovitj skryta med att vara en bildad man i ordets
fulla bemärkelse och veta besked om allt, som tillhörde hans tid
bildningsskatt. Furst Gortsjakov var också hemmastadd i de gamla
språken och använde gärna i sina despescher ett lämpligt anbragt citat
från Cicero, Tacitus eller Suetonius.
Med förkärlek för en försvinnande tids former och traditioner
förenade furt Gortsjakov sinne även för sin samtids tendenser och för
folkandan samt ägnade båda sin uppmärksamhet. Han sökte
dessutom alltid bevara kontakten med den allmänna meningen och akta på
den nationella instinktens yttringar. Alltför bildad för att vara
tillgänglig för nationell inbilskhet, för mycket konservativ och europé till
att inlåta sig på panslavistiska hjärnspöken, visste furst Gortsjakov
likväl, att det fanns en rysk nation och att denna vann allt större
inflytande på det ryska statslivets gestaltning. På en tid, då man i »bättre
samhällskretsar» tog ryska böcker i handen endast för att med
Griboje-dov utbrista: »Du kan icke somna för franska böcker, och jag har sovit
mig sjuk över rysk lektyr», då bekantskapen med ryska tidningar
ansågs alltigenom »tarvlig», följde Pusjkins skolkamrat utvecklingen av
sitt fosterlands litteratur med aktning och uppmärksamhet och ansågs
för en av de få ryssar, vilka uttryckte sig korrekt och nästan lika bra
på sitt modersmål som på franska. Den nye utrikesministerns första
tillkännagivande 1856 visade, att han förstod de vindar, som blåste,
och nationens hemliga önskningar: hans benägenhet för en
överenskommelse med Frankrike motsvarade fullkomligt det goda intryck, som
den franska armén på Krim gjort på sina motståndare, och hatet
351
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
