Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. De ryska författarna och vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inga förklaringar av ett verk; de berömde eller förföljde författare och
arbeten icke för deras alsters värde eller värdelöshet, utan för deras
tänkesätt, deras idéer, ja, rent av för den journal, i vilken de
offent-liggjorde sitt arbete. Trots all begåvning, all iver och eld, var denna
kritik ofta en parodi på varje kritik. Verket tjänade endast till
förevändning att utveckla egna föreställningar. Redan Bjelinskij
lämnade, så långt förhållandena tilläto det, exempel på denna icke litterära
kritik av litterära verk, och hans efterföljare ålade sig icke mera något
tvång. Metoden var emellertid nödvändig och nyttig. I ett efterblivet
andligen omyndigt samhälle, med barnslig skräck för dogmer och
auktoriteter, var denna kritik medlet som helgade ändamålet: utbredningen
av en modärnare, friare åskådning och uppställande av nya ideal
(Brückner).
Den mest betydande bland estetikerna var författaren till romanen
»Palinka Saka» följetonisten Drusjinin. I sin fordran på konstens
fristående från idéinnehållet — l’art ponr l’art — gjorde han
sig emellertid skyldig till den ensidigheten att ställa den rent
estetiska principen alltför mycket i förgrunden. Han framkallade
därigen motsägelser, i synnerhet från den begåvade, men
lidelsefulla och måttlösa Apollon Grigorjev, död 1864, en äkta rysk
gestalt, som kommen till en viss utvecklingsgrad, upphörde med all
strävan framåt och nöjde sig med att upprepa, plagiera sig själv. Ett
otyglat levnadssätt med ett växlande upp och ned av de galnaste
utsvävningar och de smärtsammaste självanklagelser förenade sig hos
honom med de mest ideella strävanden och upphöjda tänkesätt. Han
grundade den »organiska» kritiken i motsats till den rent »estetiska»,
och det »historiska» realistiska konstverket är för honom den
organiska produkten av folkväsendet och det historiska momentet, varför
han betonar den nationella principen och hänföres av Gogolj och
Ostrov-skijs dramer, i vilka han endast såg den satiriska anklagande tendensen
På Dostojevskij utövade han ett avgörande inflytande och gav honom
uppslaget till den indelning av människorna i rövartypen och den
milda typen, vilken man finner i Dostojevskijs romaner. Dessa typer
fann han icke blott i livet och litteraturen, utan även bland
litteratörerna själva och kunde aldrig riktigt förlika sig med protest och satir,
som just påminde honom om rovfågelstypen i motsats till duvan. Sin
beundran för Gogolj sökte han emellertid grunda på dennes »längtan
efter idealet, efter sitt fullkommande och på de osynliga tårarna
under hans skratt, vilka den slöa publiken icke märkte». Men framför
allt fordrade han av konsten sanning såsom dess liv.
357
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
