Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. De ryska författarna och vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gränsen, där han slet ändå mera ont. Efter straffarbetets slut måste
han tillbringa ii år i en liten ort 500 verst norr om Jakutsk utan
annat umgänge än några vaktande gendarmer och råa infödingar.
Omsider fick han 1882 genom undervisningsministern Dmitrij Tolstojs
bemedling lov att återvända till Europa, till det osunda Astrakan; först
1889 fick han bosätta sig i sin fädernestad Saratov. Han var då en
bruten gubbe med förstörd hälsa och dog redan den 17 oktober 1889.
Länge fick hans namn icke omtalas i pressen, hans fotografi icke
reproduceras och litteraturhistorien måste förtiga hans namn. Så ofta
det för Alexander II eller Alexander III kom på tal att mildra hans
lott, möttes detta endast av ett meningslöst blint hat. »I tysthet växte
hans namn så mycket mera och vart för ungdomen en social lösen,
ett revolutionärt framtidsprogram i kamp mot byråkratisk
försump-ning, kyrklig ofördragsamhet och social efterblivenhet» (A. Jensen).
Tjernysjevskijs förnämsta litterära verk äro hans vetenskapliga
essayer, i synnerhet hans kritik av John Stuart Mill. Populärt ryktbar
blev han likväl genom sin i rannsakningshäktet 1862—63 skrivna
utopiska samhälls- och äktenskapsroman »Vad är att göra?» i vilken han
såsom samhällsideal framställer arbetet för allas lycka och befrielsen
från konventionella fördomar. Romanens innehåll är i korthet
följande: Lopuchin, medicine studerande ger fröken Yjera lektioner och
»kollrar bort henne» med sina idéer, att man icke skall neka sig
något och att livets förnuftiga mening ligger i att förskaffa sig själv
största möjliga fördelen. Hon rymmer med honom från
föräldrahemmet och viges vid honom för att föra en rationell samlevnad med
bevarande av båda parternas absoluta frihet och självständighet. De
ha var sitt rum, ingendera vågar besöka den andra utan särskilt
tillstånd, och vanligen träffas de i ett tredje rum. Yjera öppnar en
sy-atelier för kooperativt arbete, men fattar tvcke för sin mans vän
Kir-sanov. Lopuchin låtsas begå självmord för att icke stå deras lycka
i vägen, och Kirsanov gifter sig med Vjera. Lopuchin återkommer
såsom amerikansk ingenjör, gör de nygiftas bekantskap utan att
igenkännas och gifter sig med en fabrikants dotter.
Romanen blev ett evangelium för den ryska ungdomen, och dess
hjältinna Yjera den litterära exponenten för den ryska
kvinnoemancipationen med krav på absolut likställighet mellan könen.
Tjernysjevskijs världs- och livsuppfattning blev grundvalen för sextiotalets
realism, för vilken Turgenev fann beteckningen nihilism, och var i själva
verket oförbehållsamt materialistisk, något i samma stil som adertonde
århundradets upplysningsfilosofi. »Filosofien», säger han, »ser i män-
360
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
