Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. De ryska författarna och vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niskan detsamma, som medicin, fysiologi och kemi se i henne; dessa
vetenskaper bevisa, att ingen dualism kan förnimmas i människan, men
filosofien tillfogar, att om människan jämte sin reala natur hade en
andra natur, skulle denna andra natur obetingat yttra sig i något. Som
den emellertid icke visar sig i något, och allt, som försiggår och yttrar
sig i människan, endast försiggår i enlighet med hennes reala natur,
så finnes i henne ingen
andra natur.»
Från den litterära
kritiken avstod
Tjernysjev-skij, så snart hans
lärjunge och vän N. A.
Dobrol-jubov, f. 1836 d. 1861,
kunde övertaga denna del
av tidskriften.
Dobrolju-bovs verksamhet räckte
icke länge. Hos honom
glödde den hänryckta
hänförande kärleken till
andlig frihet; han
kämpade för ljus i det
gammalryska »mörkrets rike». I
Gontsjarovs »Oblomov»
betecknade han
oblomo-veriet, Oblomostija, såsom
resultat av detta mörker,
såsom i allmänhet en
ryssarnas karaktärsegenskap
en samhällskrankhet, som
alstrats av den ryska
livegenskapen och som han mästerligt analyserat i följande ord:
»Om jag ser en rysk godsägare (från 1840-talet), som pratar om
mänskliga rättigheter och om nödvändigheten att utveckla
personligheten, så vet jag av de första orden, att det är Oblomov. Möter jag
en tjinovnik, som beskärmar sig över de administrativa krångligheterna
och svårigheterna, tvivlar jag icke på att det är en Oblomov. Hör
jag en officer klaga över tröttande parader och det gagnlösa i att gå
i marschtakt, har jag bestämt en Oblomov framför mig. När jag i
tidskrifter läser liberala utfall mot missförhållandena och jubel över
att något gjorts, som man länge hoppats och önskat, tror jag, att det
Nikolaj Alexandrovitj Dobroljubov
1836—1861.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
