Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. De ryska författarna och vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alexander III :s första år, och så till vida kan man med större rätt än
om Katarina II :s regering kalla dessa regenters tid för en rysk
»litterär guldålder». Turgenjev, Gontsjarov, Dostojevskij och Saltykov
skapade sina mästerverk under Alexander II; Pirenskij, Nekrasov,
Ostrovskij och Leo Nikolajevitj Tolstoj verkade och skrevo även under
Alexander III.
Men utom dessa författare, som fått europeisk ryktbarhet och
inregistrerats bland alla tiders stormän på litteraturens område, kan Ryssland
också uppvisa betydelsefulla författare, som fast de icke nått ryktets
tinnar, likväl ingalunda saknat inflytande på sitt folk och framför allt
genom sina skildringar bidragit till en närmare kännedom om ryskt
andligt liv och rysk kultur.
En enda roman har räckt till att för alla tider införliva
Gontsja-rovs namn med den ryska litteraturen, nämligen den berömda
romanen »Oblomov». Ivan Alexandrovitj Gontsjarov föddes i Simbirsk
år 1812 och avled först 1891, således vid en för ryska författare
ovanligt hög ålder. År 1852 utnämndes han till sekreterare hos amiral
Putiatin under fregatten Palladas’ världsomsegling, och från denna
resa, under vilken Japan och Nordamerika besöktes, har Gontsjarov
lämnat en av den ryska litteraturens bästa resebeskrivningar. I
motsats till Turgenjev härstammade Gontsjarov från en förmögen
köpmanssläkt, där man frigjort sig från gamla fördomar och vinnlagt
sig om kunskaper och bildning. I den stilla provinsstaden vid Volga
förflöt livet emellertid lika enformigt som på landsbygden. Trähusen
med sina trädgårdar, omgivna av diken med täta nässel- och
malörtssnår, oändliga staket och häckar, dödstystnad på gatorna, där man
kunde höra, om någon körde på en versts avstånd eller en
fotgängare med stöveln stötte emot de trasiga plankorna i gatornas
träbeläggning; man sporde en verklig lust att sova vid anblicken av
de sovande fönstren med nedfällda gardiner, och de sömniga
ansiktena både inom- och utomhus. Utur denna stillhet, som gott kunde
tävla med tystnaden på en kyrkogård, bortrycktes gossen av en före
detta sjöofficers berättelser om fjärran länder. Studierna i Moskva
och tjänstekarriären frigjorde honom därefter fullständigt från
fädernestaden. Från hans ämbetstid häftade »punktlighet och måtta», ja
pedanteri vid skriftställaren och hans strängt konservativa ideal. Utan
sjöofficeren skulle han måhända icke kommit att deltaga i Palladas’
resa.
Såsom skriftställare är Gontsjarov en av de allra ofruktbaraste
som någonsin funnits. Under sin fyrtiofemåriga litterära verksamhet
3/0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
