Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. De ryska författarna och vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genjevs roman firar sitt segerrika intåg i den ryska litteraturen. Utan
att vilja det gav Turgenjev emellertid med detta namn reaktionen ett
vapen till att anställa en formlig hetsjakt mot opposition och
reformer. Turgenjevs nihilist är emellertid icke nihilist, utan
revolutionär, som dock icke kommer längre än till känsloutbrott, är
ur-ståndsatt till systematiskt arbete och försjunker i dådlös melankoli,
till dess att även han slutar ett förfelat liv i lungsot.
Turgenjevs världsåskådning var en pessimism av tröstlösaste slag.
»Hans sista levnadsår voro ett långsamt, ofta plågsamt avtynande
under vemodigt grubblande över de ryska reformsträvandenas sak och
splittringen mellan fäder och söner på den drömda framtidsstatens
obrutna mark.» Den uppfattning av Ryssland, som allt mera
stadgade sig under hans resor till Spasskoje, stod också i full
överensstämmelse med hans svarta syn på livet och världen och blev allt mera
nedslående och beklämmande. Sålunda skrev han 1868 från Spasskoje:
»Det intryck, som Ryssland nu gör på mig, är olycksbådande. Jag
vet icke, om det kommer sig av den nyss överståndna hungersnöden;
men det tyckes mig, som om jag aldrig sett bostäderna så eländiga
och förfallna, ansiktena så magra, och allt så sorgligt som nu. Över
allt krogar och ett obotligt elände. Spasskoje är den enda ryska bv,
jag hittills sett, där halmtaken icke gapa med stora hål.»
För närvarande synes Turgenjev glömd. I jämförelse med
Dostojevskij och Tolstoj tyckes han ha blivit överflödig och värdelös. Hans
minne har emellertid något uppfriskats av den »Samlingsbok», som
för några år sedan, före krigets utbrott, utgivits i Petersburg av
Turgenjev föreningen och som innehåller ett och annat nytt såsom
bidrag till hans karaktäristik. Turgenjevs författarskap är emellertid
ett alltför viktigt utflöde av den ryska anden för att förbigås och
förgätas, och om också många drag hos hans person icke äro tilltalande,
sammanhänga de likväl med ryskt kynne och den för detta betecknande
lättvindiga uppfattning av sedliga förhållanden, som rådde under
Niko-laj I :s och Alexander II :s tider.
»Älska oss, om vi äro svarta; om vi äro vita, skall en var älska oss»,
säger ett ryskt ordspråk, som har sin fulla tillämpning även på
Turgenjevs mänskliga svagheter. »Av alla eländiga på jorden är det
skaldens lott att vara den allra eländigaste», säger Pusjkin. En av
Turgenjevs vänner har redan förut i sina »Minnen» om Turgenjev
berättat följande: »Han underhöll mig med skildringen av eldsvådan
på den ångare, med vilken han reste från Stettin; han hade icke
förlorat sin sinnesnärvaro utan lugnat de gråtande kvinnorna och åter-
378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
