Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. De ryska författarna och vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
givit de av panik vansinniga männen självbehärskning och mod...
Jag har emellertid hört denna katastrof omtalas av en av mina
bekanta, som reste med samma ångfartyg; denne bekante berättade,
att kaptenen måste tillrättavisa en ung passagerare därför att han,
då livräddningsbåten nedfirades för att först upptaga kvinnorna och
barnen, trängde sig fram för att först stiga i båten och oupphörligt
jämrade sig: mourir si jeune! (dö så ung!). Denne passagerare var
Turgenjev.»
Denna episod, som först icke fann någon riktig tilltro, bekräftades
nu av ett i Samlingsboken meddelat brev från Turgenjevs moder
Var-vara Petrovna, som bl. a. skriver: » ... Varför väckte just dina
lamen-tationer på ångfartyget så stor uppmärksamhet? Ryktena komma ju
överallt. Till min stora sorg har jag redan fått höra av mycket.. .
Ce gros monsieur Tourguéneff, qui se lamentait tant, qui criait:
mourir si jeune . .. En grevinna Tolstoj ... en furstinna Golitsyn .. .
Och flera andra... Där funnos ju damer, familjemödrar...
Varför talar man just om dig? Att du är en ’gros monsieur’, är inte din
skuld. Men du har betett dig fegt, och detta måste de övriga märka
i sin ångest. Detta har satt en fläck på din reputation, om också ingen
vanhedrande, så likväl en löjlig fläck...» Vem vågar emellertid
bedöma en annans beteende i dödsfara? Det var mindre illa, att
Turgenjev greps av en så fruktansvärd skräck, än att han sedermera ljög
så samvetslöst.
»Turgenjev, när tänker du sluta med att spela Kljestakov? Det är
rentav upprörande... Jag måste blygas för dig!...» sade vid ett
tillfälle Bjelinskij till honom.
Stort vackrare är ingalunda historien med »Fetitska», den livegna
tjänstflickan hos en av hans avlägsnare släktingar. Han förälskade
sig till den grad i flickan, att han, såsom han sedermera själv tillstod,
»var färdig att falla till hennes fötter och kyssa hennes skor». Han
köpte henne av hennes ägarinna för 700 rubel, ett alldeles oerhört
pris, enär livegna flickor vid den tiden kostade 25, 30, högst 50 rubel.
Han gjorde henne till sin älskarinna och gifte sedermera, då han
ledsnat på henne, bort henne med någon underordnad tjänsteman i
Petersburg. Tolv år därefter kom denna Fetitska, utan sin makes vetskap,
en gång till Turgenjevs arvegods Spasskoje, endast för att få kasta
en blick på sin herre. Han hade endast lekt med henne, men hon hade
givit honom sin själ. Efter detta möte skrev Turgenjev till sin vän
Maslov:
»Då hon 1853 lämnade mig, var hon i andra omständigheter. I
379
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
