Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. De ryska författarna och vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturen, dödar glädjen till nyttigt arbete, hindrar människornas fria
umgänge, undergräver vår hälsa, medför tidig sjukdom och död. Vår
civiliserade värld har ingen klart formulerad moralisk grundval för livet,
känner endast underkastelsen under de bestående myndigheterna, men
kyrkan, d. v. s. föreningen av människor, som icke äro förenade
genom formler och smörjelse med olja, utan genom sanningens och
kärlekens gärningar, har alltid levat och skall alltid leva, må deras antal
vara stort eller litet; den bildar den oövervinnerliga kyrka, till vilken
alla människor skola förena sig — frukta ej du lilla hjord, ty det har
behagat din fader att förläna dig sitt rike. Nihilisterna äro de enda
sanna kristna, de bästa i vår tid, ehuru de icke känna Kristus, ofta hata
honom; de allena ha tron."
Tolstoj visade sig emellertid icke stanna på nihilistens, ateistens och
anarkistens ståndpunkt, utan vände sig numera också mot konsten och
vetenskapen, mot all skönhetsdyrkan, all idealisering av den sinnliga
kärleken, omfattade molokanernas åsikter och blev vegetarian, emedan
han ansåg det brottsligt att mörda djuren, uppträdde mot alkohol och
tobak såsom medel att omtöckna, bedöva sinnena och förslöa rätt
färdighetskänslan, ivrade mot all andlig verksamhet, såsom en blott
såpbubbla, drog ned och angrep Shakspeare, Göthe, Wagner, Bethoven,
såsom blotta skapare av förstörelsemedel åt en kast i dess bekväma
levnadssätt, till och med välgörenheten blev honom förhatlig och ansågs
ofruktbar.
Tolstojs uppträdande visar den egendomligheten, att för första gången
i Ryssland kunde en moralisk auktoritet uppstå och bibehålla sig
oantastad alldeles utanför både stat och kyrka. Och ändå grepos ortodoxa
och konservativa ryssar vid blotta nämnandet av hans namn av raseri,
utan att våga sig på honom. Plehwe och hans geliker, de andra
terroristerna, vilka för ingenting, på de futtigaste, intigaste skäl, mången
gång av rent förbiseende och slarv, häktade tusentals personer och
gjorde dem för alltid olyckliga, lämnade i alla fall Tolstoj i fred.
Visserligen fann den ryska kyrkan för gott att bannlysa och utstöta honom
ur kyrkans gemenskap, men därvid förblev det också, och någon vidare
påföljd hade bannlysningen icke än att den bredde löjets skimmer över
hennes maktlösa åskor. Allt, vartill statsmakten kom, var att förbjuda
tryckningen av hans skrifter, varmed emellertid ingenting
uträttades.
»Det mesta av Tolstojs ensidiga överdrifter, varigenom han ofta blott
försämrat den goda sak han kämpat för», säger doktor Jensen,
»förklaras och ursäktas i viss mån genom hans äktryska natur samt hans
400
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
