Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. De ryska författarna och vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryska ortodoxiens grova mystik störtade han sig huvudstupa i en krass,
tom förnuftstro, som hämtat sitt innehåll både från västerländsk
rationalism och österländsk kontemplation. Därför att de ryska
universiteten på hans tid voro dåliga, djärves han påstå, att vetenskapen —
särskilt den medicinska och juridiska — är bara humbug, och han begär
av vetenskapen något, som denna icke kan giva, nämligen det rent
subjektiva, harmoniska resultat av andliga och materiella faktorer, som
kallas lycka» ... »Skulle Tolstoj ha sagt det sista ordet på ryska åt
mänskligheten och vara inbegreppet av rysk utveckling, innebär det dock intet
annat än att Ryssland står kvar och vill stå kvar på samma låga
kulturnivå som på protopopen Avvakums tid». »Det är ett stort misstag»,
skriver den tyske rysskännaren M. von Brandt, »att i Tolstoj se en ny
lärare eller förkunnare av en ny religion; han är fastmer ett av de
intressantaste exemplaren på andlig efterblivenhet, brytande ned all
utveckling och förgångna århundradens alla erövringar för att återvända
till ’urtillståndet’. Och icke ens härutinnan är han originell, utan blott
en eftersägare av talrika föregångare i sitt eget fädernesland.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
