Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. De ryska författarna och vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riktade mot materialism, positivism och darwinism, vilka för
framtiden utövade stort inflytande på honom.
Av slavofilerna leddes Solovjev till studiet av Plato, men även till
nyplatonismens representant Plotinus, och med Chomjakov sysselsatte
han sig mycket. Från denne kom han till den tyska filosofen Schelling,
och sedan var vägen jämnad till Baader, Jakob Böhme och mystikerna;
Svedenborg undgick naturligtvis icke heller Solovjevs uppmärksamhet.
I mystiken fann han den sanna kunskapens källa, och även gnostikerna,
de första grekiska kyrkofäderna, i synnerhet Origenes ävensom
Augustinus, blevo kära auktoriteter för Solovjev, vilken slutligen av
kyrkohistoriens studium fördes till den katolska traditionens förkämpar, en
Bonald, en Joseph de Maister m. fi.
Efter en resa till Västern och Egypten sade Solovjev vid sin
återkomst till Moskva farväl från universitetet och begav sig till
Petersburg, där han i undervisningsministeriet blev medlem av den
vetenskapliga kommittén. I Moskva hade han varit vän med Ivan Aksakov
och Leontjev och till och med varit medarbetare i Katkovs revy. I
Petersburg lärde han känna Dostojevskij och kom även i beröring med
Tolstoj, från vilken olika tänkesätt allt mera avlägsnade honom.
År 1880 försvarade Solovjev vid Petersburgs filosofiska fakultet
en avhandling, vilken dock icke, såsom han väntat, förskaffade honom
professur, och 1888 övergick han från Katkov till liberalismen. Efter
Alexander II :s död 1881 hade Solovjev i en offentlig föreläsning
uttalat sig på ett sätt, som kunde tydas som om Solovjev fordrat, att
tsarens banemän skulle benådats, och därmed var Solovjevs akademiska
bana för alltid stängd. Dåvarande undervisningsministern, greve
Del-janov var ett av Pobjedonostsevs kreatur och kunde icke såsom
professor använda en »person med idéer».
Genom sina kyrkohistoriska studier hade Solovjev närmat sig
katolicismen, varigenom han kom i förbindelse med biskop Strossmeyer och
hänfördes av den store franska predikanten och biskopen Bossuets
filosofi. Den andliga censuren i Ryssland förjöd honom att därstädes
skriva om religiösa frågor, varför hans huvudarbete: »Teokratiens
historia och framtid» måste utgivas i utlandet. Solovjev företog också
ofta resor till Europa och besökte 1899 för andra gången Egypten, men
måste av brist på medel avstå från en resa till Palestina och återvände
till Ryssland, där han i augusti 1900 avled på professor furst
Trubets-kojs lantgods.
Solojev tog aldrig någon hänsyn till sin hälsa. Han livnärde sig
sålunda på ett förvänt och oregelbundet sätt, följde, då han var sjuk,
403
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
