Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. De ryska författarna och vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
århundradet Moskva såsom det tredje Rom. När detta tredje Rom
missuppfattade sin historiska mission och hotade bli ett orientaliskt
tsar-döme, fientligt mot det övriga Europa, kom Peter den store, krossade
den exklusiva nationalitetens skal, planterade det ryska fröet i allmän
historisk jordmån och flyttade det tredje Rom från Moskva till
Petersburg, till havet.»
Judefrågan var för Solovjev en ständigt oroande tanke. I det ryska
problemet ingår ju också judefrågan såsom en av dess viktigaste
beståndsdelar. Redan av judarnas stora antal — nära 6 millioner, sålunda
lika många judar som Sverige har invånare — framgår frågans betydelse
för Ryssland. För Solovjev är judefrågan en kristen fråga, en religiös
fråga. I det sätt, varpå han bedömer judarna såsom handelns och
industriens pioniärer, påminner hans omdöme mycket om Marx’
behandling av frågan. »Icke judarna, utan de kristna ha skapat den gyllene
kalvens tillbedjan, det avkristnade bildade Europa, som avstått från
kristendomen och vänt sig till Mammon." Judarna ha endast
konsekvent följt denna princip. Skall det ekonomiska livet förmänskligas,
måste det åter underkastas det religiöst-sedliga, men detta kan för
Europa och Ryssland ske endast genom den stora kyrkounion, i vilken
judarna skola finna sin plats. Såsom ett teokratiskt folk skola de av sig
själva foga sig i den förnyade teokratien; numera ha de blivit så
främmande för sig själva som någonsin de kristna; men de äkta kristna
principerna föra över till judedomen. Kyrkounionen blir för den skull
de förnyade kristnas och judarnas union, nämligen de bättres, de ryska
judarnas, vilka i motsatts till sina västerländska bröder bevarat de
religiösa grundvalarna bättre än dessa. Judarna skola såsom
stadsinvånare behålla sin socialekonomiska uppgift, men denna skall få en annan
mening, ett högre mål — att förmänskliga det materiella livet och
naturen.
Solovjev angriper med skärpa de yngre slavofilernas nationalism. I
den ryska nationalismen ser han tre skeden: de första slavofilerna böjde
sig för nationen såsom den utvalda bäraren av den allmänna — religiösa
— sanningen; på nästa grad står Katkov, som i nationen ser den
elementära livskraft, vilken är oberoende av den allmänna sanningen; slutligen
kommer den chanvinistiska obskurantismen av yngre datum —
vilket gäller för Alexander III :s tid — då man bugar sig för
de nationella ensidigheter och historiska anomalier, genom vilka
det ryska folket hålles avlägsnat från den bildade mänskligheten.
Katkov var slavofilernas Nemesis, den nya obskurantismen är
Katkovs Nemesis. Solovjev säger rent ut, att slavofilismen »sjunkit ned
406
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
